Besvärliga människor

Vilka av ovanstående orsaker är den "besvärliges" eget fel? Vad ska åtgärdas med kritik? Motivation? Pedagogik? Förståelse och empati? Autentisk feedback? Hur vi ser på ett problem styr våra insatser, så det är viktigt att vi förstår rätt för att vi ska handla rätt.

 

Livet 2.0

Om att leva på 2000-talet och må bra ändå

Besvärliga människor

 

Jag drog mig i det längsta för att lägga till denna flik på hemsidan.Jag tycker inte om uttrycket, som implicerar att vi kan in dela in världen i de besvärliga och vi övriga. I verkligheten är "besvärlighet" snarare att se som en relation mellan en viss person och hennes omgivning vid en viss tidpunkt. Vi är alla besvärliga för någon annan ibland, vissa dock oftare än andra. Hur vet jag att det inte är jag själv som är den mest besvärlige när jag möter en "besvärlig"?

 

Men jag fann så många filer och föreläsningar om detta fenomen att jag behövde sortera in det någonstans, så voilá. Både om "besvärliga människor" och om "svåra möten", själv föredrar jag benämningen "när det inte går så bra". Men somliga av de "besvärliga" är trots allt besvärliga inte bara i den aktuella situationen utan till sin grundpersonlighet. Du kan därför finna användbar information även på fliken om personlighetsproblematik. Att möta besvärliga människor på ett effektivt sätt bygger på samma samtalsfärdigheter som alla andra samtal, så börja på fliken om möten och relationer.

 

De besvärliga finns på Blåkulla, vi övriga någon annanstans. Problemet med den inställningen är att när jag projicerar mina egna problem och svårigheter på andra - vi gör det alla - blir jag samtidigt oförmögen att göra någonting vettigt åt problemet med den "besvärlige". Man kan inte hantera det man inte ser klart.

En främling i en svunnen tid nådde på sin vandring en stad där han aldrig varit. Vid stadsporten

stannade han upp och frågade stadsvakten hur människorna var i denna stad. Vakten svarade med

en motfråga: ”Hur fann du människorna i den stad du nu kommer från?”. Efter att ha lyssnat på

främlingens svar sa han: ”Just så kommer du att finna människorna även i vår stad”.

 

Det är den som möter som ska backa

Osannolik berättelse av Sven Stolpe. Det måste vara personer som denna som genererar den stora efterfrågan på utbildningar om "besvärliga människor".

Det svåra mötet - när det inte går så bra

Somliga kallar situationen "den besvärliga patienten", men det kan finnas andra förklaringar till ett dåligt samtal än just patienten (du anar säkert vart jag vill komma).

Besvärliga människor, Göteborg okt 2014

Utbildningsdag i två delar. Andra halvan av dagen skulle ägnas åt temat "besvärliga människor". Jag har alltid varit skeptisk till detta epitet, eftersom det inte alls kan tas för givet att det är den "besvärlige" som är besvärlig. Det kanske är jag själv som är besvärlig,, eller så är arbetsplatsen vidrig, eller så är jag gift med fel person, eller så... Bättre att prata om "svåra möten" eller helt enkelt säga "när det inte går så bra" för att kunna hantera probelemet mer förutsättningslöst.

Psykisk ohälsa och besvärlighet, Göteborg 22 okt 2014

Dagen innan ovanstående föreläsning gav jag denna. Den måste rimligen påminna en hel del om den föreläsning jag skulle hålla om besvärliga människor dagen efter. Som kuriosa noterar jag att jag bild 660 - näst sista bilden - anger "Valfri fördjupning". Som Lennart Lindén så klokt säger: erfarenheten lär att vi inget lär av våra erfarenheter. Om vi nu inte till äventyrs skulle dra några slutsatser av dem, för då kanske... men fan tro´t!

Fördjupningskurs i psykiatri oktober 2015, två dagar

Fokus på personlighetsrelaterad "besvärlighet". Som omväxling försöker jag lägga in bilderna innan jag ger kursen. Inlägges härmed kl 20:32 dagen före, så nu har jag någon timma på mig att skära bort 95 % av de 1227 bilderna som jag hittills inte förmått mig att ta bort. Några är dock dubbar som behövs i flera sammanhang. Ärligt talat så vet jag redan att jag inte kommer att lyckas välja bort några bilder, så det kommer som vanligt att bli till att improvisera under resans gång. Som sagt, något "har" jag, frågan är bara vad.

Till kursen hör även en del andra matnyttiga filer. De flesta av dem finns redan inlagda på diverse flikar på hemsidan, men eftersom inte ens jag själv längre hittar var saker ligger lägger jag in nya länkar till de viktigaste här nedan.

Några anledningar till att en människa är "besvärlig"

Samma som bilderna till höger här. Förkortad A4-version här.

"Chefsbrev"

Gör upp med medarbetaren om vad som ska göras och släpp henne sedan fri. Fungerar utmärkt med rätt medarbetare och insatt chef.

Coveys sju goda vanor, en bild.

Medarbetare som internaliserat detta förhållningssätt till livet och arbetet är idealiska kandidater för ovan nämnda "chefsbrev".

Fallbeskrivning "Farligast någonsin"

Ingen kul typ. Hämtad från Robert D Hares bok Psykopatens värld, där man kan lära sig mycket matnyttigt om de riktigt besvärliga här i världen. Dessa kan man inte göra mycket åtbara lära sig känna igen och undvika.

FFM, Five Factor Model

Även kallat "Big Five" inom personlighetspsykologin. Bra modell att ha med sig för att förstå de observationer man gör av sina medmänniskor och medarbetare. Här inkluderat ett försök att korrelera ytterligheterna till DSM IVs personlighetsstörningsdiagnoser.

Fallbeskrivning "Förtegen man från tågspåret"

Psykiatri bygger på kontakt och samarbete. När någon, som här, inte vill kommunicera blir uppdraget omöjligt.

Hur identifiera psykisk ohälsa?

Ett försök att gå igenom de vanliga psykiska sjukdomarna och personlighetsavvikelserna i ett arbetsperspektiv. Vad funkar och vad funkar inte på en arbetsplats? Och varför är det så svårt att identifiera ohälsan i tid? Kan användas som en minikurs i psykiatri och psykiatriks diagnostik om man så vill.

Integritet eller samarbete?

Om vår centrala konflikt. Man kan dessvärre inte vara tillsammans med andra utan smärta. Här försöker jag med stöd av Jesper Juul att förklara varför på en A4. Rättt begripligt tycker jag själv vid en genomläsning, kanske för att det är jag som skrivit det:)

Integritet och samarbete

En fördjupning på sex bilder. Att man bör "älska sig själv" är ett uttryck med så många riskabla konsekvenser att det borde utrangeras till förmån för något klokare. Ovillkorad kärlek är bebisens absoluta rätt, därefter hårdnar klimatet och villkoren snabbt, like it or not.

Integritetsträning

Det är klokt att i lugn och ro tänka igenom vad man kan låna sig till i livet om det kniper, och vad man inte under några omständigheter kan tänka sig att göra. Så att man känner igen vad det handlar om i tid och inser att detta strider mot mina djupaste värderingar, och att jag därför inte kommer att göra detta som någon förväntar sig av mig. "Nej tack" är en bra fras att alltid ha i beredskap.

Psykiatriska kartor

För dig som vill träna på hur de vanliga psykiska störningarna och personlighetsavvikelserna tar sig uttryck i termer av inkorrekta kartor och därpå följande dysfunktionella förväntningar.

När kan man ana en autistisk problematik hos den man pratar med?

Något om kännetecken på autismspektrumstörning/Aspergers syndrom, samt om vad denna sorts tillstånd innebär för dimensionen integritet vs samarbete. Därtill något om skillnaden mellan autismspektrum och psykopati.

Lisa Wade om hur man lyckas som medarbetare

Mycket bra bok om hur man beter sig om man vill bli en uppskattad medarbetare, och om vad man som chef kan förvänta sig av sina medarbetare. Frågan är naturligtvis hur man får medarbetarna att läsa boken. Den som till äventyrs på egen hand hittar och läser boken lär inte vara den som i första hand behöver läsa den. Man borde avdela tid för läsning och därefter gemensam diskussion om innehållet. Det är mycket lättare att frambringa ett gott medarbetarskap om medarbetarna ifråga själva fått vara med och bestämma vad som är rimligt.

Man som pistolhotar

Det finns de som är beredda att gå mycket långt för att få som de vill. Här är en av dem. Människor som är trevliga så länge som de får som de vill är det gott om, den väsentligare frågan är hur folk beter sig när de inte får som de vill.

Man som pistolhotar

Samme missnöjde man som ovan, här med mina förslag till "svar" på de ställda frågorna.

Metoder för prestationsprediktion

Från min kurs om rekrytering, om vad forskningen visar om olika sätt att försöka förutsäga en potentiell kandidats framtida prestationer. Bästa sättet att hantera besvärliga människor är naturligtvis att aldrig anställa dem. Ett av budskapen: referenstagning är underskattat både i rekryterares föreställningsvärld och i forskningen, troligen för att den görs på fel sätt.

Några ord om kverulansparanoia och rättshaverister

Trist ämne från början till slut. Men även dessa behöver ju hanteras.

Personligt ansvarstagande

Om fler behagade ta ett större ansvar för vem de är i världen, och insåg att deras sätt att vara påverkar andra människors livskvalitet, skulle världen vara ett bättre ställe. En eller annan människa skulle man kort och gott vilja anmoda att "väx upp!", men sannolikheten för att denne skulle förstå vad man menar med det är naturligtgvis mikroskopisk. Här får du litet hjälp på traven när du ska förklara vad saken gäller.

Roller och mål

Inspirerat av Stephen R Covey, med bibliska förebilder (ge till kejsaren respektive Gud vad som tillkommer envar, typ). Här får du litet praktisk hjälp att sortera upp ditt liv i dess olika roller, så att ingen viktig roll tappas bort.

Lästips för ledare

Jag vet, vem har tid att läsa nuförtiden? Men om man ska göra det vill man åtminstone vara säker på att man läser något från den någorlunda läsvärda och använbara tiondelen i denna branch.

Samtalstips från Terapins Gåva av Irvin D Yalom

För dig som vill få hjälp och inspiration till att prata med folk på riktigt har jag på åtta sidor sammanfattat denna ytterst läsvärda bok av en erfaren psykoterapeut.

Vad driver din medarbetare?

Om du vill ha tips på hur du kan öka chansen att få ut allt vad dina medarbetare har att ge - inte bara minimiinsatsen - har jag här ett förslag.

Vana 4-6 i praktiken

Stephen Covey igen... Man kommer inte undan, åtminstone inte på min hemsida (titta gärna på hans flik här). Dessa fem bilder handlar om det kanske viktigaste av allt på en arbetsplats, nämligen effektivt samarbete. Banalt? Absolut! Men svårigheterna på en arbetsplats och i relationen till våra medmänniskor handlar sällan om att vi missat något sofistikerat och komplicerat, däremot väldigt ofta om att vi missar det självklara - igen!

Vägen till win-win

Såväl inblandade individer som organisationens struktur noch processer behöver stödja konceeptet för att det ska bli bra.

Vem vill vi ha här hos oss?

Sannolikheten att man rekryterar rätt person ökar onekligen om man vet vad som är "rätt". Och möjligheterna till konstruktiva samtal med den misshaglige ökar likaså om man har begrepp och tänk för att förstå vad man ser och färmedla vad det är man vill ha istället för det aktuella dysfunktionella beteendet.

Många "besvärliga" har inte fått lära sig att hantera detta vårt existentiella predikament särskilt effektivt, och då bråkar man lätt om fel saker, av fel anledning och på fel sätt.

Det är f ö ofta fruktbart att se "besvärligt" beteende i just detta perspektiv - personen har helt enkelt inte fått lära sig något annat och bättre beteende. Någon måste lära hen, varför inte du själv?

Att ge fan i andra är i längden mycket dåligt för den egna självkänslan och därmed också för förmågan att hävda sin integritet. För i den verkliga världen, något bortom somliga psykologers, är villkorslös kärlek förvisso en bebis födslorätt men inget man kan förvänta sig längre fram i livet. Som vuxen tvingas man i allmänhet förtjäna en hel del av den kärlek man behöver, like it or not. För att kunna leva med integritet behöver jag självkännedom - veta vad jag behöver - och självrespekt nog att våga kämpa för att få det. Och dessa tillgångar växer ur min upplevelse av att betyda något för andra, av att jag tillför andra något av värde, vilket i sin tur förutsätter att jag förmår och bryr mig om att samarbeta väl med andra. Allt hänger ihop, som bekant:-)

Pudelns kärna vid "besvärlighet": Handlar det om arbetsplatsen eller om medarbetaren, eller möjligen om både och? Den besvärlige medarbetaren anser i allmänhet att det är fel på jobbet, och den kassa arbetsplatsen att det är fel på medarbetaren.

 

Jag blev en gång tillfrågad av en chef att hålla en utbildningsdag på hans företag för att "hotta upp" hans personal. De var tjugofem anställda, och i stort sett alla var enligt hans åsikt sega, oinspirerade och gjorde minsta möjligt. Om han hade haft rätt i sin syn på hos vem problemet låg - vilket jag betvivlade - skulle han snarare behövt skaffa sig experthjälp kring sin rekryteringsprocess. Jag avböjde.

Här en del av integritetsekvationen. Att kunna uttrycka och värna min integritet är jättebra för mitt välmående - bara jag gör det på ett sätt som fungerar. Annars blir jag kanske alldeles ensam på kuppen, och det är ju inte heller så bra för mitt mående!

På tal om integritet behöver även jag som vårdgivare ta hand om min egen sådan. Vilket beteende som helst är inte okay bara för att man för tillfället innehar rollen som patient, och man ska inte behöva finna sig i vad som helst bara för att man i sin yrkesroll har betalt. Bortom rollerna är vi alla människor med både rättigheter och skyldigheter.

Apropå resonemanget om kartor och förväntningar ovan. Vad som faktiskt sker har ingen betydelse för händelseutvecklingen, det är hur det uppfattas av den andra som avgör. Vill man påverka människors beteende måste man jobba med deras tolkningar av det som sker.

Klok far. För orealistiska förväntningar skapar miserabla liv. Som Lundell sjunger: Det här är ingen lek!

ADHD - en lättframkomlig väg till stor besvärlighet i livet, både för en själv och för andra. Men risken för en trist händelseutveckling minskar avsevärt med adekvat hjälp, vilket i sin tur förutsätter korrekt förståelse från föröldrar, lärare och andra. Att få en diagnos är inte stigmatiserande - det ger en förklaring och är en förutsättning för att man ska få rätt hjälp.

Provkarta över sådant som inte utmärker den genuint besvärlige.

De sju dödssynderna. Inte heller särskilt ansvarstagande.

 

Man kan förvisso välja att bete sig precis som man behagar, men man kan inte välja konsekvenserna av sitt beteende - de följer säkert som en naturlag. Lev så här och du får betala priset.

Ju mer en människa kan förmås se att hen faktiskt väljer det hen gör, desto bättre mår hen och desto mindre trassel blir det vanligen både för henne och andra.

Alla har vi förväntningar på livet och på andra, och dessa förväntningar styrs av de kartor, bilder och föreställningar vi gör oss av den värld vi lever i. Många gånger beror människors besvärliga krav och beteenden på att de utgår från en felaktig karta av någon i sammanhanget relevant aspekt.

 

Ett enkelt exempel på detta kan vara lönesamtalet. De allra flesta arbetstagare uppfattar sig - i likhet med 90 % av landets bilförare - göra ett bättre jobb än genomsnittet och förväntar sig därför också ett större lönepåslag än genomsnittet. När medarbetaren inte får det reagerar hen naturligtvis med besvikelse över att bli så illa uppskattad och lönad för sin insats. Enda boten jag kan se är att hjälpa hen se att hen förvisso gör ett bra arbete, men inte bättre än snittet och att hen därför inte kan få ett högre påslag än så. Detta går naturligtvis stick i stäv med den övergripande ambitionen att lyfta fram medarbetarens starka sidor, att stärka hens självförtroende och självkänsla osv.

 

Jag har kommit att se två syften med lönesamtalet. För det första är det en möjlighet till dialog om personens insatser. För det andra, och betydligt svårare, handlar det om att i möjligaste mån förklara situationen, principerna för lönesättning, det faktiska löneutrymmet osv så att risken för att samtalet och det kommande lönebeskedet upplevs fel och orättvist av arbetstagaren minskar. I klartext - det handlar om att så gott det går minska risken för att medarbetaren känner sig kränkt av sin nya lön. Kränkta medarbetare samarbetar som bekant inget vidare.

När det gäller "besvärlighet" är det av både praktiska och etiska skäl essentiellt att jag som ska hantera den själv skaffar mig en korrekt förståelse ("karta") av vad som pågår. Om jag ber den djupt deprimerade medarbetaren att ta sig i kragen och rycka upp sig kommer det naturligtvis inte att leda till någon förbättring utan endast till att denne känner sig ännu mer värdelös. Vi kan inte hantera "besvärlighet" utan att förstå den, och därför vill det till att vi har en god kännedom om alla alternativa besvärlighetsorsaker. En första avgörande fråga är denna: vill personen inte, eller kan hen faktiskt inte bättre än så här för tillfället?

Strängt taget finns det väldigt många möjliga förklaringar till människors "besvärlighet", här är några. Poängen med hela detta avsnitt är just det - innan man förstår bakgrunden till någons besvärlighet kan man inget göra, åtminstone inget vettigt med chans att fungera.

Fler exempel på sådant som inte utmärker den genuint besvärlige.

Avgörande för den mer mognes personliga ansvarstagande - jag kan välja, jag är inte bara ett offer! Besvärliga personer anser sig vanligen inte kunna välja utan ser sig som offer för allt och alla.

 

Sedan är det naturligtvis så att man inte kan välja vad som helst, och det hör till mognaden att inse vad som hör vart.

Stephen R. Coveys modell för ett moget och ansvarstagande liv. Lysande enligt mig, men jag har noterat att många författare i självhjälpsbranchen älskar att klanka ner på honom. För mycket, för krångligt, för... vad skriver man inte för att boostra sin egen självkänsla en smula? Mer om Covey här.

 

Men har man nått därhän att man inser att man kan leva ett mer eller mindre ansvarstagande liv, och att det inte är egalt för människor omkring en vilket man väljer, har man redan kommit långt.

 

En av livets tunga lärdomar är att man aldrig kommer undan kravet på ständig självdisciplin, inte ens när man har semester eller någon annan till det yttre beviljad situation. Att leda andra är en barnlek jämfört med att leda sig själv. Man måste bara två saker i livet sägs det, välja och dö, men där glömmer man allt detta tredje.

Boktips

Michael Rangne

specialist i psykiatri

mrangne@gmail.com