Integritet och samarbete

Livet 2.0

Om  att leva på 2000-talet och må bra ändå

Noaks Ark. Två av varje sort, på gott och ont.

Integritet och samarbete


Vem ska man samarbeta med, och när ska man låta bli? Om vad, när, hur mycket, på vilket sätt och varför? Vad ska man bråka om, vad är bäst att låta vara? Varför gör det ibland så ont att vara med andra, och varför ska man vara glad för att det gör ont? Att vara två kan vara härligt, men också ansträngande och smärtsamt. Alternativet är som alla vet vanligen ännu mer plågsamt. Och vad har detta med självkänsla och självbild att göra? Frågorna har följt oss sedan Adam och Eva, som ju valde att inte lyda Guds bud för att istället själva bestämma vad de skulle äta - och fick betala dyrt för kalaset. Att välja sin egen väg har sitt pris och att samarbeta och anpassa sig har sitt. Ingen av vägarna är gratis, så det gäller att välja den lägsta kostnaden vid varje beslut. Två säkra vägar till helvetet: att samarbeta med alla om allt och att vägra samarbeta med någon om något. Utplåning av identitet och integritet; ett marionettliv där utbrändhet och utmattning följer som ett brev på posten, alternativt ensamhet och utanförskap. 


Läsvärd input kring dessa frågor får man om man läser en bok eller två av Jesper Juul, men eftersom inte alla läser böcker har jag samlat några (mestadels stulna) tankar om vårt predikament och vår centrala existentiella konflikt på denna flik. Se även sidan om självkänsla och självförtroende, två fenomen med stor bäring på våra möjligheter att leva ett liv med integritet.


Integritet eller samarbete? Om vår centrala konflikt.

Allt sammanfattat på en sida - föredömligt!

Integritet, personligt ansvar och samarbete

Sex bilder med det viktigaste. Kan möjligen vara en smula svårtolkade utan förklarande text; en sådan hittar du emellertid i länken ovan.

Integritet och samarbete

Nio bilder som utvidgar filen ovan något.

Integritetsträning

Det mest värdefulla med mig är...................................................

Sådant jag aldrig kommer att göra är.......................................


Bra att ha tänkt igenom innan jag hamnar i skarpt läge, för det gör jag förr eller senare.

Det personliga ansvaret

Om personligt ansvar, i kontrast till socialt ansvar. Att ta ansvar för mig själv - inte bara för vad jag själv behöver utan också för min inverkan på världen. Mina tankar, känslor, reaktioner, stämningen jag sprider. Hur blir det för andra när jag väljer att vara som jag är? 

En förälders dagbok

Ett försök att bena ut Jesper Juuls tankar i förhållande till mina egna ansträngningar som förälder. Gick sisådär.

D.W. Winnicott om barns val mellan integritet och samarbete

Vet inte var jag hittat detta citat, men tänkvärt är det. Winnicott var om jag minns rätt den som myntade uttrycket "A good enough parent" som motto för överambitiösa föräldrar. Ett koncept som kommit att används inom många andra områden, till exempel som ett förhållningssätt för att bemästra destruktiv stress.

En av livets svåraste frågor: När ska jag samarbeta och anpassa mig, och när ska jag stå på mig och betala priset för det? Vi är många som inte fått lära oss att hantera denna konflikt särskilt effektivt, och då bråkar vi lätt om fel saker, av fel anledning och på fel sätt.


Det är ofta fruktbart att se "besvärligt" beteende i just detta perspektiv - personen har helt enkelt inte fått lära sig något annat och bättre beteende. Någon måste lära hen, varför inte jag själv? Autentisk feedback är ofta den största gåva jag kan ge en annan människa, eftersom hen då ges en möjlighet - kanske för första gången i sitt liv - att välja att ändra sitt beteende. Och därmed får hen kanske chansen att äntligen bli accepterad av andra och bryta sitt utanförskap.

Här en del av integritetsekvationen. Att kunna uttrycka och värna min integritet är jättebra för mitt välmående, förutsatt att jag gör det på ett sätt som fungerar. Annars blir jag kanske alldeles ensam på kuppen, och det är ju inte heller särskilt bra för mitt välmående.

Att ge fan i andra skadar i längden min självkänsla och därmed också mina möjligheter att leva autentiskt och med integritet. För i den verkliga världen - inte somliga psykologers - är villkorslös kärlek för bebisar men inget man kan förvänta sig längre fram i livet. Som vuxen är jag så illa tvungen att förtjäna den kärlek jag vill ha, like it or not. För att kunna leva med integritet behöver jag självkännedom nog att veta vad jag behöver och självrespekt nog att känna mig värd det som är viktigt för mig och därför våga kämpa för det. Självkänsla och självrespekt växer ur min upplevelse av att betyda något för andra, av att jag tillför dem något av värde, och den upplevelsen förutsätter att jag samarbetar väl med dem. Allt hänger ihop!

Michael Rangne

specialist i psykiatri

mrangne@gmail.com