Leda andra

Livet 2.0

Om att leva på 2000-talet och må bra ändå

Leda andra

 

Möjligen är det omöjligt, trots tusentals böcker och gurus inom området. Varför vill du alls leda andra? Det finns stor risk för trista följder som utbrändhet, personlighetsmässig avtrubbning och narcissistisk urspårning. Du behöver dessutom lägga mycket tid och kraft på att lära känna dig själv och bli medveten om hur andra uppfattar dig.

 

Det är ingen lätt uppgift att vara chef, inte heller att ha en. Många har uppenbara svårigheter att alls hantera det faktum att de har en chef. "Vi är gjorda för att samarbeta, men inte för att lyda" skriver Lasse Berg i sina böcker om Kalahari och människans utveckling (Sveriges bästa utbildning i ledarskap?) Människor styr sig själva, om än inte alltid särskilt väl. Vad det handlar om är att människor behöver vilja göra det de ska göra. Samt om delaktighet. "No involvment, no comittment. If you want comittment, you must have involvment". Den som inte fått vara med och bestämma kommer troligen att vara emot av bara farten. Så börja med att fråga den du har för dig behöver din ledning: Vad vill du? (Inom parentes en bra fråga för oss alla, som kan ta år att svara på.)

 

Chefens uppgift är att utveckla en arbetsplats där alla har förutsättningar att trivas. Vilket innebär att satsa på arbetsglädje. Ett ytterligare område är effektiv stresshantering. Dessa saker hänger intimt ihop med övriga aspekter på ledarskap, men jag har valt att göra separata sidor om arbetsglädje respektive stress och stresshantering.

 

Tips för chefer om humanistiskt ledarskap

Denna skrift plitade jag ihop 2009, då den gick som artikelserie på Dagens Juridik. Den är på 58 sidor text, sådet blev ganska många artiklar.

Jag har nu tittat igenom den och kan se att den stilistiska nivån är under par, vilket främst beror på att den är sammanställd från ett par tusen Powerpointbilder. Det blir aldrig bra när man klipper och klistrar ihop en artikel. Men tankeinnehållet tycker jag håller bra även idag, så håll till godo. En liten lathund för ovana chefer alltså, och för all del även för vanare chefer som tycker att det inte går så bra.

58 sidor kondenserade till ett par rader, för folk helt utan tid att läsa? Det berättas att Moder Theresa var ombedd att tala till WHO´s delegater om ledarskap, oklart varför. Hon stegade upp på podiet, tittade ut över de många hundra höjdarna en stund, varpå hon sade: "Tycker ni om era medarbetare?" Därefter lämnade hon podiet utan ett ord till.

Starkt rekommenderad läsning för ledare

Bra läsning för ledare skiljer sig inte påtagligt från vad som vore bra läsning för vem som helst. Jag tror inte mycket på böcker med fokus på hur man manipulerar sina medarbetare, men desto mer på böcker om hur man odlar sin karaktär och utvecklar sin syn på andra människor. Medarbetare gör på det hela taget så gott de kan, så länge chefen bryr sig om dem på riktigt och behandlar dem väl.

 

En sak till: chefen och medarbetaren borde läsa samma böcker. Det skulle utveckla deras förståelse av varandras uppgifter och svårigheter. Jag har vid många utbildningar för chefer och HR-proffs känt att "Tänk om medarbetarna varit med och hört dessa fantastiska diskussioner! Vilken insikt de skulle få, och vilken motivations-booster det skulle vara."

"Övertro på samarbete"

Vem minns inte med fasa skolans grupparbeten? Hopföst i en grupp deltagare man inte valt, med högst varierande förmåga, engagemang och motivation. Den med högst (betygs)ambitioner tvingades dra hela lasset och hålla god min mot fripassagerarna, varefter samtliga medlemmar ogenerat delade på äran och betyget. Jag har genom åren varit ofrivilligt indragen i mängder av grupparbeten där en, eller åtminstone färre, medlemmar hade åstadkommit mer av värde på mindre tid. Ofta har jag undrat över hur arbetsgrupper i min närhet kunnat åstadkomma så litet, och av så litet värde, på så lång tid och med så många deltagare. Frågan rymmer svaret.

Grupparbete kan naturligtvis vara ett effektivt sätt att nå resultat, men det förutsätter i så fall ett och annat. Ge annars uppdraget till en person, med mandat att koppla på de personer och resurser hen bedömer behövs. Så blir jobbet effektivt gjort, och rätt person får dessutom äran för det.

Intervju om chefens roll och medarbetarnas ansvarstagande

Utkast till artikel som skulle publiceras i en tidning för chefer, som jag fick för påtitt. Okänd artikelförfattare, okänd tidning. Minns att jag undrade om jag verkligen sagt en del av de saker som jag uppges ha sagt. På det hela taget en del vettiga tankar från mig och den andra intervjuade, så den får vara med här:-)

Vad driver medarbetaren?

Bilderna till höger i A4. Bild nr 1126 och 1127 från någon av mina presentationer. Mer material kommer här inom kort.

Chefer som mår bra

Enligt en undersökning av tidningen Chef i samarbete med Kairos Future hösten 2006, 1700 chefssvar. Alldeles utmärkt liten lathund. Väl användbar även för icke chefer. Det enkla är det svåra dock. I Sverige finns en masiv övertro på att samtliga problem kan lösas med mer och bättre information. Pyttsan! Det finns många fler anledningar än kunskapsbrist till att vi inte gör allt vi vet att vi borde göra. Vem av landets rökare känner inte till hälsoriskerna med rökning, för att ta ett exempel? Och vilken barnmisshandlare vet inte att det är dåligt för barns utveckling att få stryk? Vill man åstadkomma en beteendeförändring måste man börja med att förstå vad som underhåller beteendet, och det är sällan kunskapsbrist.

Dan Pink: The puzzle of motivation

Video på TED Talks. Många chefer har fel för sig när det gäller vad som får medarbetarna att vilja ge allt de har på jobbet. Det är naturligtvis trevligt med både pengar och beröm, men annat är viktigare. Frågan är vad? Här några svar från en som forskat på saken.

 

Påminner om en moderat valboschyr 1976(?). På omsättsbladet stod rubriken "Vad socialdemokraterna gjort för Sveriges ekonomi". När man bläddrade visade sig häftet vara helt tomt.

Vad en psykiatriker vet om ledarskap ska jag låta vara osagt. Antagligen inte särskilt mycket bara för att hen råkar vara psykiatriker. Å andra sidan finns det gott om läkare som förefaller övertygade om att de vet nästan allt om nästan allt, och tyvärr bereds de inte så sällan stort utrymme i media som inte heller inser att en läkartitel inte garanterar någonting här i världen - varken insikt eller ens sunt förnuft. Men media verkar tyvärr funka så - om man bara säger tillräckligt korkade saker får man alltid vara med, men mer sansade personer göre sig inte besvär. "Common sense is not that common" som någon påpekade.

Dom här vet hur man leder. Och Gud nåde den som inte lyder!

Michael Rangne

specialist i psykiatri

mrangne@gmail.com