Integritet, ansvar och samarbete

Livet 2.0

Om att leva på 2000-talet och må bra ändå

Noaks Ark. Två av varje sort, på gott och ont.

Integritet och samarbete

 

Vem ska man samarbeta med? Och om vad, på vilket sätt, och varför? Vad ska man bråka om, vad är bäst att låta vara? Varför gör det ont att vara med andra, och varför ska man vara glad för att det gör ont? Och vad har detta med självkänsla och självbild att göra? Bekymrena började redan med Adam och Eva - lyda Gud, eller själv bestämma vad man ska äta - och har fortsatt via Noaks Ark och in i våra dagar med oförminskad styrka. Att vara två kan vara härligt, men också ansträngande och smärtsamt. Alternativet är emellertid, som alla vet, än mer plågsamt.

 

Bra svar på frågorna ger en bok eller två av Jesper Juul, men eftersom inte alla läser böcker har jag samlat några (mestadels stulna) tankar om vår centrala existentiella konflikt här. Se även sidan om självkänsla och självförtroende, två begrepp som är oupplösligt föerenade med hur vi hanterar det predikament vi inte kan välja bort.

 

Integritet eller samarbete? Om vår centrala konflikt.

Allt sammanfattat på en A4 text - föredömligt!

Integritet, personligt ansvar och samarbete

Sex bilder i A4-format om det centrala. Kan vara litet svårtolkade, utan förklarande text; en sådan hittar du emellertid i länken ovan.

Integritet och samarbete

Nio bilder om ungefär samma sak som föregående länk.

Integritetsträning

Det mest värdefulla med mig är...................................................

Sådant jag aldrig kommer att göra är.......................................

Bra att ha tänkt igenom innan man hamnar i skarpt läge.

Det personliga ansvaret

Om personligt ansvar, i kontrast till socialt ansvar. Att ta ansvar för mig själv; mina behov men också min inverkan på världen. Integritet i praktisk handling.

En förälders dagbok

Ett försök att bena ut Jesper Juuls tankar i förhållande till mina egna ansträngningar som förälder. Gick väl sådär.

D.W. Winnicott om barns val mellan integritet och samarbete

Vet inte var jag hittat detta citat, men tänkvärt är det. Winnicott var den som myntade "Good enough" som motto för föräldrar. Ett begrepp som numera används inom många områden, bl a som en klok strategi för att bemästra destruktiv stress och överambition.

En av livets svåra frågor: När ska man samarbeta och anpassa sig, och när ska man stå på sig även om det kostar? Att av princip alltid köra på samma linje, oavsett vilken, får trista följder. Vi är många som inte fått lära oss att hantera vår centrala existentiella konflikt särskilt effektivt, och då bråkar vi lätt om fel saker, av fel anledning och på fel sätt.

 

Det är f ö ofta fruktbart att se "besvärligt" beteende i just detta perspektiv - personen har helt enkelt inte fått lära sig något annat och bättre beteende. Någon måste lära hen, varför inte du? Autentisk feedback är ibland den största gåva vi kan ge en annan människa, för då ges denne en möjlighet att välja att ändra sitt beteende om hen skulle vilja det.

Att ge fan i andra är i längden mycket dåligt för den egna självkänslan och därmed också för förmågan att hävda sin integritet. För i den verkliga världen, något bortom somliga psykologers, är villkorslös kärlek för bebisar - inte något man kan förvänta sig längre fram i livet. Som vuxen tvingas man förtjäna den kärlek man behöver, like it or not. För att kunna leva med integritet behöver jag självkännedom - veta vad jag behöver - och självrespekt nog att våga kämpa för att få det. Dessa tillgångar växer ur min upplevelse av att betyda något för andra, av att jag tillför andra något av värde, vilket i sin tur förutsätter att jag förmår och bryr mig om att samarbeta väl med andra. Allt hänger ihop, som bekant...

Här en del av integritetsekvationen. Att kunna uttrycka och värna min integritet är jättebra för mitt välmående - bara jag gör det på ett sätt som fungerar. Annars blir jag kanske alldeles ensam på kuppen, och det är ju inte heller särskilt bra för mitt mående.

Michael Rangne

specialist i psykiatri

mrangne@gmail.com