Leda andra

Livet 2.0

Om  att leva på 2000-talet och må bra ändå

Leda andra


Kanske är det inte möjligt att leda andra, trots tusentals böcker och gurus inom området som glatt meddelar hur du ska göra. Och varför skulle du alls försöka, med den påtagliga risker för att du ska ta skada av försöket - utbrändhet, cynism, personlighetsmässig deformering och narcissistisk urspårning. Du behöver lägga mycket tid och kraft på att lära känna dig själv och bli medveten om hur andra uppfattar dig för att inte själv fara illa av uppgiften. Om man ändå ger sig på det så är uppdraget inte att leda den andre utan att lära hen att leda sig själv. Här är vi, dit ska vi, hur kan du göra, dessa resurser har du att tillgå, här är ramarna, säg till om du behöver hjälp, rapportera när du är klar.


Det är inte lätt att vara chef. Det är intre heller lätt att ha en. Många har uppenbara svårigheter att hantera hierarkiska situationer av olika slag. Ibland börjar det redan under barndomen, med att barnet tydligt visar trots mot alla vuxna som försöker bestämma över dem, vilket kan sluta mycket illa om inte den vuxne inser att hen har fått ett särdeles autonomt barn som måste vårdas men inte kan ledas med auktoritära metoder. Dessa barn riskerar förstås att få det svårt på arbetsplatser med traditionellt ledarskap och lydnadskultur. Som chef behöver man inse att människor av detta och andra skäl behöver ledas högst olika för att det ska ha en chans att gå väl.  "Vi är gjorda för att samarbeta, men inte för att lyda" skriver Lasse Berg i sina böcker om Kalahari och människans utveckling (möjligen Sveriges bästa utbildning i ledarskap). Människor vill styra sig själva, oavsett hur bra de egentligen förmår det. Det handlar om delaktighet, att människor behöver vilja göra det de gör för att delta. "No involvment, no comittment. If you want comittment, you must have involvment" säger Stephen R. Covey. Den som inte fått vara med och bestämma kommer troligen att vara emot av bara farten. Så börja med att fråga den du leder vad hen själv vill, och utgå från det i den fortsatta processen. De allra flesta något så när normala medarbetare har ett par gemensamma behov som de behöver få utlopp för även på jobbet: Bli sedd, hörd och tagen på allvar. Bli tagen i anspråk helt och fullt, få använda sig själva, allt de kan och allt de är, för ett större syfte, för något utanför dem själva. Uppleva riktig gemenskap med andra. Både få något och ge något. Se en djup mening med det de gör, se att det gör en skillnad för andra. Vi vill känna oss viktiga för andra! Och vi vill känna oss riktigt levande på vägen. Om du ser till att de du leder kan tillgodose alla dessa djupt mänskliga behov även på jobbet får de en god anledning att vilja gå dit. Du kan bygga in detta på din arbetsplats så att alla får det med automatik, och så kan du komplettera med att fråga varje medarbetare vad mer just hen behöver för att trivas på jobbet och sedan försöka ge hen det. De allra flesta vet vad de behöver om du bara frågar dem. "Just ask!"


Chefens uppgift är med andra ord att utveckla en arbetsplats där alla har förutsättningar att trivas. Vilket bland annat innebär att satsa på arbetsglädje och effektiv stresshantering. 


Tips för chefer om humanistiskt ledarskap

Denna skrift plitade jag ihop 2009, då den gick som artikelserie på Dagens Juridik. Den är på 58 sidor så det blev ganska många artiklar.

Jag har nu tittat igenom den och kan se att den stilistiska nivån är under par, vilket främst beror på att den är sammanställd från ett par tusen Powerpointbilder. Det blir aldrig bra när man klipper och klistrar ihop en artikel. Men tankarna tycker jag håller bra även idag, så håll till godo. En liten lathund för ovana chefer alltså, och för all del även för vanare chefer som tycker att det inte är så lätt alltid.

58 sidor kondenserade till ett par rader, för folk helt utan tid och lust att läsa? Det berättas att Moder Theresa var ombedd att tala till WHO´s delegater om ledarskap. Hon stegade upp på podiet, tittade tyst ut över de många hundra potentaterna en stund, varpå hon sade: "Tycker ni om era medarbetare?" Varpå hon lämnade podiet utan ett ord.

Starkt rekommenderad läsning för ledare

Bra läsning för ledare skiljer sig inte påtagligt från vad som vore bra läsning för vem som helst. Jag tror inte mycket på böcker med fokus på hur man manipulerar sina medarbetare, men desto mer på böcker om hur man odlar sin karaktär och utvecklar sin syn på andra människor. Medarbetare gör på det hela taget så gott de kan, så länge chefen bryr sig om dem på riktigt och behandlar dem väl.


En sak till: chefen och medarbetaren borde läsa samma böcker. Det skulle utveckla deras förståelse av varandras uppgifter och svårigheter. Jag har vid många utbildningar för chefer och HR-proffs sagt att "Tänk om era medarbetare varit med och hört dessa fantastiska diskussioner! Vilken förståelse de skulle få, och vilken motivations-booster det skulle vara." De håller alltid med mig om det.

"Övertro på samarbete"

Vem minns inte med fasa skolans grupparbeten? Hopföst med ett antal medarbetare man inte valt, med högst varierande engagemang, motivation och förmåga. Den med högst /betygs/ambitioner tvingades dra hela lasset och hålla god min mot fripassagerarna, varefter samtliga medlemmar ogenerat delade på äran och betyget. Helvetet är de andra, som Sartre skrev.


Jag har genom åren ofrivilligt deltagit i mängder av grupparbeten där en ensam person, eller åtminstone färre personer, skulle ha åstadkommit mer av värde på mindre tid. Ofta har jag undrat över hur arbetsgrupper i min närhet kunnat åstadkomma så litet, och av så litet värde, på så lång tid och med så många deltagare. 


Grupparbete kan naturligtvis vara ett effektivt sätt att nå goda resultat, men det förutsätter ett och annat. Saknas de nödvändiga förutsättningarna så ge hellre uppdraget till en bra person, med mandat att koppla på de personer och resurser hen bedömer behövs. Så blir jobbet effektivt gjort, och därtill får rätt person äran för det.

Intervju om chefens roll och medarbetarnas ansvar

Utkast till artikel som skulle publiceras i en tidning för chefer, som jag fick för påtitt. Okänd artikelförfattare, okänd tidning. Minns att jag undrade om jag verkligen sagt en del av de saker som läggs i min mun. Men på det hela taget en del vettiga tankar från mig och den andra intervjuade, så den får vara med här:-)

Vad driver medarbetaren?

Bilderna till höger i A4. Bild nr 1126 och 1127 från en av mina presentationer. Mer material kommer här inom kort.

Chefer som mår bra

Enligt en undersökning av tidningen Chef i samarbete med Kairos Future hösten 2006, 1700 chefssvar. Alldeles utmärkt liten lathund, användbar även för icke-chefer. Men det enkla är som bekant det svåra. I Sverige finns en massiv övertro på att alla problem vi möter kan lösas med mer information. "Good luck with that", som Jordan Peterson säger. Det finns många fler skäl än kunskapsbrist till att vi inte gör allt vi vet att vi borde göra. Vem tror att landets rökare inte känner  till hälsoriskerna med rökning? Och vilken barnmisshandlare vet inte att det är dåligt för barns utveckling att få stryk? Vill man åstadkomma en beteendeförändring måste man börja med att förstå vad som underhåller beteendet, och det är sällan kunskapsbrist.

Dan Pink: The puzzle of motivation

Video på TED. Många chefer har fel för sig om vad som får medarbetarna att ge allt de har på jobbet. Det är naturligtvis trevligt med pengar och beröm, men annat är viktigare. Frågan är vad? Här några svar från en som forskat på saken. Autonomy, mastery and purpose!


Påminner om en moderat valboschyr på sjuttiotalet. På omsättsbladet stod rubriken "Vad socialdemokraterna gjort för Sveriges ekonomi". När man bläddrade visade sig häftet vara helt tomt.

Vad en psykiatriker vet om ledarskap ska jag låta vara osagt, men det är gott om läkare som förefaller övertygade om att de vet det mesta om det mesta. Tyvärr bereds de inte sällan utrymme i media, som inte heller de inser att en läkartitel inte garanterar någonting alls, varken insikt eller ens sunt förnuft. Media verkar funka så - den som gör tillräckligt korkade uttalanden får alltid vara med, mer sansade personer göre sig inte besvär. "Common sense is not that common", som någon påpekade.

Dom här vet hur man leder!

Michael Rangne

specialist i psykiatri

mrangne@gmail.com