Ung idag

Livet 2.0

Om  att leva på 2000-talet och må bra ändå

Ung idag - ingen dans på rosor


Naturligtvis finns det ofta ett samband mellan våra upplevelser under uppväxten och hur vi mår senare i livet. Men det är långtifrån alltid som en människas psykiska svårigheter beror på hennes uppväxtförhållanden. När det alls föreligger ett samband kan det dessutom vara så att orsaksförhållandet går i motsatt riktning. Ett barn med svår ADHD, för att ta ett exempel, kommer med stor sannolikhet att påverka familjedynamiken i kaotisk riktning. Att ha och hantera ett barn med svårigheter förändrar i grunden familjens situation och villkor, och kan medföra att relationerna inom familjen blir mer ansträngda än de annars skulle ha blivit. Men röran har inte orsakat barnets svårigheter, den är en följd av dem.


När det kommer till vad av det vi upplevt som spelar störst roll går emellertid meningarna isär. Det är också förvånansvärt svårt att få en tydlig bild av hur dåligt unga egentligen mår nuförtiden. Liksom huruvida de egentligen alls mår sämre eller om det mest handlar om en ökad öppenhet för att berätta hur man mår och en allmän relativisering - man jämför sig med andra och med samhällets idealbilder och räknar ut hur dåligt man mår i förhållande till hur man uppfattar dessa saker.


Det är för mig uppenbart att många mår dåligt och att det inte är lätt att växa upp idag, men frågan är om det någonsin varit särskilt lätt. Sannolikt spelar samhällets ökade individualisering ibland en viss roll - att kunna välja innebär att man kan misslyckas och känna sig därefter. Förtryck utan valmöjligheter är å andra sidan inte heller någon höjdare. Vi behöver skicka med våra barn många kompetenser för att de ska kunna hantera det moderna livets alla krav, möjligheter och fallgropar, vilket inte så lätt för alla oss som  knappt ens reder oss själva.

Ung idag - ingen dans på rosor

122 bilder om att växa upp idag, varav ett antal möjligen rätt kontroversiella. Ett litet potpurri av några av dem här.

Den psykiska ohälsans utbredning - några siffror

25 bilder med epidemiologisk statistik. Det finns många källor att tillgå, ibland med något motstridiga uppgifter. Vissa av mina källor har några år på nacken nu, och man ska nog ta en del siffror med en nypa salt. Men bra ser det inte ut!

Två behandlingsmodeller för unga som inte mår bra

Några bilder med inspiration av Jesper Juul. Ska vi satsa på samarbete, självförtroende och socialt ansvar, eller hellre på integritet, självkänsla och personligt ansvar? Du anar nog min och Jespers åsikt.

Bedömning och omhändertagande av unga med suicidrisk

Sammanställning gjord utifrån en fantastisk föreläsning av kollega och vän Anna Lundh vid BUP i Stockholm. En sådan där sällsynt tillställning där allt stämmer - baserat på en fallbeskrivning, kontakt med auditoriet, kunskaper, innehåll, pedagogik. Föreläsningen som jag skulle ha velat ge.


Men hur ser denna by ut idag?

Byn det år jag föddes. Tiderna förändras...

Det sorgligaste av allt är att tidningarnas löpsedelsansvariga antagligen har rätt - det är så här det ser ut i skallen på många, tidningarna ger bara folk vad de vill ha. En god anledning att inte servera våra barn smörjan i så fall.

Om jag inte missförstått något skrivs dessa tidningar för vuxna. Fascinerande. Och så undrar vi varför våra barn inte mår bra?

Byn 2015, ytterligare exempel

Byn 2015, ett tredje exempel

Många "bitar", som psykologerna säger.

Byn 2015, ett exempel

Byn 2015, annat exempel

Någon som prövat att titta sig igenom några av de vanligaste kanalerna, hela tablån, någon gång? Skulle antagligen leda till en del posttraumatiska besvär samt att man omedelbart stängde ner TVn för sina barn. Carl Hamilton beskriver i sin bok Det infantila samhället : barndomens slut hur han tog sig igenom en heldag med TV4. Underhållande men i grunden skakande läsning. Jag vet att vi lever i ett fritt samhälle där människor får välja sina liv själva osv, men i sak var det bättre när det bara fanns en kanal. Programmen var valda utifrån vilken effekt de kunde tänkas ha på tittaren, som - helt riktigt, som det visat sig - inte kunde förväntas ta det ansvaret själv. Åtminstone inte om tittaren var barn, men den insikten verkar ha fallit bort idag. Det var absolut inget fel på att ägna sin lediga tid åt att spela bandy på gatan med kvarterets övriga jämnåriga.

Vi måste egentligen inte särskilt mycket - vi väljer det (även om vi kanske inte inser det). Däremot kan vi inte välja konsekvenserna av våra val!

Men två saker måste vi verkligen: vi måste välja, och vi måste dö. Att vara förälder är ett val, ett val där vi alltså samtidigt väljer en hel massa konsekvenser.

Michael Rangne

specialist i psykiatri

mrangne@gmail.com