Publicerat

Livet 2.0

Om  att leva på 2000-talet och må bra ändå

Publicerat


Jag har publicerat en eller annan krönika och andra texter, framför allt i Dagens Juridik 2008-2009. Inte alltid jättevassa, kan jag konstatera när jag nu går igenom de jag hittar igen. Jag gör mig nog bäst som föreläsare, understödd av mina Powerpointbilder. Men jag får en del förfrågningar om sådant jag skrivit, så här samlar jag de alster jag lyckas hitta. Tankegångarna är ibland av intresse, även om jag inte precis är någon lysande stilist. Det tar en evinnerlig tid och typ tio omarbetningar att gå från ett första utkast till en något så när läsbar artikel.


 

Roligare att rita än att skriva - fråga mina barn!

Vi simmar i ett hav av psykisk ohälsa

Krönika i Dagens Juridik 2009.

Vad alla bör veta om personlighetsstörning

Artikelserie i Dagens Juridik 2009, 37 sidor. Det går inte en vecka utan att någon ringer eller mailar med önskemål om hjälp, efter att vederbörande hittat till denna artikelserie. Kvinnor som lever i miserabla förhållanden med narcissistiska, antisociala och missbrukande män som slår eller hotar slå dem förefaller vara skrämmande vanligt i vårt land än idag.

Om att leva på 2000-talet - och må bra ändå

Denna artikel, publicerad på Dagens juridik 2008, tar upp vad man faktiskt blir lyckligare av och vad som inte fungerar. Det är praktiskt att jaga rätt saker, vilket inte alla gör.

Om att välja kloka mål i livet

Krönika i Dagens Juridik 2009, del 1. Dåligt valda mål är sannolikt sämre än inga alls.

De bästa målen är karaktärsrelaterade

Fortsättning på krönikan ovan om att välja kloka mål i livet. Bra mål  ligger i linje med vår karaktär och den människa vi vill vara. Var proaktiv och skriv själv din dödsruna. Publicerad i Dagens Juridik 2009.

Övertro på "balans" i livet 

Lagom obalanserat är bättre. Det finns värre öden än att vara litet stressad ibland, t ex att sakna mål och mening med våra liv. Vi vill känna oss levande och vitala! 

Del tre av artikelserien ovan, publicerad i Dagens Juridik 2009.

Om skolan och vad den lär våra barn

Och vad skolan borde lära våra barn. Publicerad på Dagens Jurdik 2008.

Visa din kärlek innan det är för sent

Den mest personliga krönika jag skrivit. Publicerad i Dagens Juridik maj 2008 med mina döttrars samtycke.

Om unga som mår dåligt

Artikel i Dagens Juridik ca 2009

Tips för chefer om att leda människor

En lathund för ledare om att förstå och hantera människor. Den gick som artikelserie på Dagens Juridik 2008. Det blev många artiklar, eftersom alstret är på 58 sidor. Jag har nu tittat igenom den och kan se att den stilistiska nivån är under par, vilket torde hänga samman med att den är sammanställd från ett par tusen Powerpointbilder. Det blir sällan bra när man klipper och klistrar ihop en artikel. Men tankarna håller bra, det är samma saker som är viktiga för ett gott ledarskap nu som då.


58 sidor kondenserade till ett par rader för folk helt utan tid eller lust att läsa: Det berättas att Moder Theresa var ombedd att tala till WHO´s delegater om ledarskap. Hon stegade upp på podiet, tittade ut över de många hundra potentaterna en stund, varpå hon sade: "Tycker ni om era medarbetare?" Varpå hon lämnade podiet utan ett ord till.

Längtar du efter att gå till jobbet efter semestern? Om inte – läs denna artikelserie i Dagens Juridik 2009. Att arbeta är ett nödvändigt ont, ett trist inslag i mitt liv som jag måste stå ut med för att försörja mig själv och min familj. Tack och lov att jag har hyggligt med fritid för allt roligt jag vill hinna med!

Happy hour is 9 to 5

Detta är en personligt färgad sammanfattning och bearbetning av boken Happy hour is 9 to 5 av Alexander Kjerulf. Författaren ägnar sedan flera år sin arbetstid till att föra ut sina tankar om hur vi kan ha roligare på jobbet, och varför det är viktigt både för oss själva och för de organisationer där vi arbetar.


Anledningen till att jag skrev denna sammanfattning var att jag ville lära mig att hantera Word på en Mac, och då valde jag denna bok. Dokumentet är skrivet för att vara lätt att läsa och ta till sig för helt vanligt folk, med lättläst text och mycket grafik. Kan mycket väl användas som diskussionsunderlag i en arbetsgrupp som vill få det litet roligare på jobbet om de ändå ska vara där en massa  timmar var vecka.

Dina känslor har du fått av en anledning

Krönika i Dagens Juridik 2009.

Om värdet av kunskaper i psykiatri

Krönika i Dagens Juridik 2009.

Brev till våra landstingsråd

Detta skrev jag i mars 2008 när vår klinikchef plötsligt avskedades. Jag skickade det till alla högt uppsatta politiker och tjänstemän i Stockholms landsting som jag lyckades hitta (sändlistan finns i dokumentet). Jag fick en otrolig mängd positiva mail och kommentarer från kollegor och personal i landstinget, men mycket litet respons "uppifrån". Dock fick jag ett hövligt brev från Birgitta Rydberg med budskapet att vi inte alls var ekonomiskt förfördelade så som jag hävdade. Politik ger för mig intryck av att handla om att ett antal människor med högst olika kartor över det allra mesta bråkar med varandra om vems karta som stämmer bäst. Om de alls inser att det finns nyanser och gråskalor och att man kan ha mer eller mindre rätt. "You can say it just as good. You´re right from your side. I´m right from mine" som Bob Dylan sjunger. Jag hade under många år tvingats bevittna ett patetiskt taskspel där våra folkvalda landstingspolitiker år efter år i media berättade för befolkningen att man minsann storsatsade på psykiatrin och att vi fick mer pengar än någonsin. Men om inflation och löneökningar obönhörligen ökar kostnaderna med två till tre procent vart år, hur hederligt är det då av ansvariga landstingsråd att säga att man "satsar" på psykiatrin och "ger mer pengar än någonsin" när man ökar anslaget med en halv procent om året? När jag var ung var det lätt att rösta, nu har jag blivit så disillusionerad att det blivit nästintill omöjligt.



Jag vet än idag inte om jag ansågs ha varit illojal genom att skriva detta, eller om ingen brydde sig. Jag anade uppenbarligen fara, för jag bifogade följande text: "Jag känner en viss oro – anses det vara illojalt att som medarbetare ha synpunkter och frågor gällande den egna verksamheten? Får dessa bara ställas till den närmaste chefen? Gör man sig omöjlig som framtida medarbetare inom SLSO? Eller är det tvärtom min skyldighet som läkare och medarbetare att delta i interna och externa diskussioner efter bästa förmåga? Många hävdar att vi läkare är alldeles för tysta i debatten, andra att man hamnar ”i kylan” om man uttrycker för arbetsgivaren potentiellt besvärande åsikter offentligt eller t o m internt inom organisationen. Jag vet inte svaret men tar risken då jag inte vill arbeta i en organisation där jag inte har rätt att uttrycka mig och kommunicera fritt utan i så fall hellre söker mig till annan verksamhet."


Skrivelsen hamnade även i Läkartidningens internetversion, som den längsta artikeln någonsin, där en läsare kommenterade att "Michael Rangne har civillkurage som få". Själv kunde jag alltså inte räkna ut om artikeln hade med civilkurage att göra eller inte, jag hade ju bara velat beskriva vad jag såg. Ett av flera tillfällen där jag på allvar började undra om min sociala förståelse är så svag att jag skulle nå upp till kriterierna för Aspergers syndrom.

Intervju om arbetsglädje

Av någon anledning blev jag intervjuad av en skribent om arbetsglädje. Jag vet inte i vilken tidning den publicerades, men jag fick en råkopia som återfinns här. Ingalunda stor litteratur, men förmedlar faktiskt en del användbara tankar på två sidor.

Intervju om chefens roll och medarbetarnas ansvarstagande

Utkast till artikel som skulle publiceras i en tidning för chefer, som jag fick för påtitt. Okänd artikelförfattare, okänd tidning. Jag minns att jag undrade om jag verkligen hade sagt allt som jag uppges ha sagt. Men på det hela taget en del något så när vettiga tankar från mig och den andra intervjuade, så den får vara med här:-)

Det är högst osannolikt att särskilt många läser mina alster. Här ovan ett exempel på vad många hellre läser. Om jag hade mer tid skulle jag lägga upp en flik med de femhundra allra mest imbecilla, patetiska och kränkande löpsedlarna jag stött på. Frågan är om de som ligger bakom dessa löpsedlar ens skulle förstå att de är imbecilla, patetiska och kränkande, eller om de skulle tycka att det är roligt att de är så uppskattade att de tillägnas en egen internetsida? Jag får inte ihop det - är de som producerar smörjan korrupta moraliska missfoster, har de väldigt udda värderingar eller är löpsedlarna en logisk och ofrånkomlig följd av att människan är som hon är? Kanske hade Freud rätt - sex och våld är vad folk har i huvet. Men inte ens han nämnde vad jag vet förnedring av andra som ett centralt inslag i vår psykologi.


Kvälls- och veckotidningarnas löpsedlar ger oss två alternativ. Antingen har rubrikmakarna ingen aning om vad som intresserar normalt folk. Eller så har de det. Själv är jag stolt över att inte ha läst en kvällstidning på trettiofem år. När löpsedlarna normaliserats ska jag att ge det en ny chans, men dit verkar vi ha en bit.

Schysst erbjudande. Åtminstone om det gäller svenska kantareller eller oxfilé -  erbjudandet ter sig mindre flott om det är vitkål det gäller.

Man undrar hur mycket panten är på i detta fall.

Michael Rangne

specialist i psykiatri

mrangne@gmail.com