Om denna sida

Livet 2.0

Om att leva på 2000-talet och må bra ändå

OBS: denna sida är under uppbyggnad vintern 2015-16. Beräknas någorlunda klar till sommaren. Till dess ber jag eventuella besökare ha tålamod med en viss rörighet.

Varför har jag gjort denna sida?

 

Det är synd om människorna, sa Strindberg. Och det hade han kanske rätt i. Å andra sidan tycker nog de flesta av oss att det är bättre att ha fått oss ett liv till skänks än att aldrig ha fått leva, så kanske ska vi trots allt inte klaga. Men lätt är livet sällan, så hjälp kan vi alla behöva. Rätt hjälp i så fall, hjälp som hjälper och inte stjälper. På bilden till höger ser du hur det kan gå och vilka råd man kan få när kunskap saknas.

 

Jag har arbetat, skrivit och undervisat om psykologi och psykisk hälsa i bortåt 25 år. Mer om mig och min bakgrund hittar du här. Min ambition är att samla många års tankar och skriverier om psykologi och psykiatri, livet, barnen, kärleken, jobbet, stressen, relationerna, meningen och en hel del annat så strukturerat jag förmår. Jag hoppas att du ska hitta något du kan ha glädje av på vägen, sådant som kan underlätta för dig att ta väl hand om dig själv och andra. Förhoppningen är att du ska finna material som du kan ha nytta av om du till exempel:

  • jobbar med människor, små eller stora
  • jobbar inom psykiatrin
  • själv får eller försöker få hjälp inom psykiatrin
  • försöker stödja någon som mår dåligt
  • är förälder
  • har till uppgift att leda andra
  • vill få mindre smärtsamma, mer givande relationer
  • brottas med bristande arbetsglädje
  • känner att självkänslan sviktar ibland
  • tycker det är svårt att hitta balansen mellan dina egna behov och andras krav på dig
  • stressar för mycket (fast du vet att du inte borde)
  • funderar över meningen med livet och vill göra så mycket som möjligt av ditt enda liv

 

 

I en hälsokostbutik helt nära mig.

Som tur är säljer dom även choklad.

Det finns ingenting som inte visats i åtminstone någon studie. Som läkare blir man lätt cynisk - en studie är ingen studie, som vi brukar säga.

Metoden ovan låter annars som ett fullt acceptabelt alternativ till trettio minuters kutande; en smula flexibilitet är aldrig fel..

Några råd till läsaren

 

Min ambition är att hålla mig till det vi i vården kallar vetenskap och beprövad erfarenhet. På många områden inom psykologin är det vetenskapliga underlaget ofullständigt eller tvivelaktigt (se studien till vänster), vilket tvingar oss att i högre grad lita till egen erfarenhet och sunt förnuft. Så även jag på denna hemsida.

 

Det dyker m a o upp en del personligt tyckande här och var. Tro inte på något bara för att jag skriver det här – att lyssna till ett dåligt råd kan orsaka mycket elände! Gäller det något som är viktigt för dig så konsultera professionell expertis. Om du mår riktigt dåligt eller umgås med självmordstankar – försök inte fixa det på egen hand utan sök omgående professionell hjälp hos läkare eller psykolog/psykoterapeut.

 

Läs litet då och då, leta russinen. Reta inte upp dig på detaljer utan strunta i allt du inte gillar. Hittar du något som du verkligen har glädje av så sänd mig gärna ett mail och berätta.

 

Innan du ger dig i kast med materialet: ägna gärna ett par minuter åt informationen om materialets upplägg och syfte så blir det lättare att dra nytta av det. Texterna är naturligtvis skrivna för att läsas, men bilderna är framtagna för att användas vid föreläsningar. Till varje bild finns alltså en bakomliggande berättelse som jag i vissa fall bara kan förmedla när jag föreläser. Somliga bilder talar rätt bra för sig själva, andra är obegripliga utan förklaring. En eller annan bild uttrycker åsikter jag inte delar och finns med för att illustrera någon i vår kultur vanligt förekommande uppfattning som jag tycker behöver kommenteras eller vederläggas. Så tro inte att jag nödvändigtvis står för åsikten på en viss bild - jag kanske tycker tvärtom!

 

En sak till: Om du ändå ska ägna tid åt att läsa något kan du lika gärna se till att du förstår, kommer ihåg och kan använda det du läser. Här får du veta hur man gör!

 

Apropå att ge råd...

 

Det första rådet kan sammanfattas med "Ta det lugnt!", det andra med "Ge järnet!". Du har säkert fått båda i olika sammanhang. Det är vanskligt ge råd till andra, samtidigt som många gärna vill ha råd och en metod att följa. Följ dessa sju steg/punkter så blir du en bra ledare/lycklig/smal eller vad saken nu gäller.

 

Frågan är om det finns något allmängiltigt att säga. Vi lider ingen brist på förment goda råd som vänliga människor strör omkring sig. Råden brukar utgå från just denna persons erfarenheter vid en viss tidpunkt. Problemet är att det som är ett gott råd för en person kan vara ett dåligt råd för en annan. Vår kultur kryllar av imbecilla floskler och klyschor som det gäller att passa sig noga för att tro på. Kvällspressen, veckotidningarna och TV är fulla av dem. Vi måste själva bedöma, med hela vårt hjärta och allt vårt förnuft, vad vi ska ta till oss och låta oss påverkas av.

 

Så skilj på råd och goda råd. Ett gott råd ges utifrån god kännedom om just den rådet gäller, dvs är anpassat till just denna persons behov och sätt att vara, och framförs på ett sätt som gör intryck. En person som är nöjd med resultatet av sin skilsmässa och glatt rekommenderar även en god vän i beråd att skilja sig, eftersom det blev bra för honom själv, ger alltså inte ett gott råd. Vännen är en annan person, i ett annat äktenskap, med andra problem, med andra behov, och kanske inte alls borde skilja sig utan istället se till att bli en mer empatisk make eller något annat.

 

 

Om materialet

 

Jag får en del förfrågningar om material av olika slag och lägger därför ut valda delar här, i hopp om att det ska kunna vara andra till glädje. Bilder och texter om sådant jag själv tycker är kul och spännande – livet och kärleken, barn och föräldraskap, kommunikation och relationer, stressen och det goda arbetslivet. Det är en salig blandning av högt och lågt, seriöst och mer lättsamt. Du möter både mina personliga åsikter och vetenskapliga rön. Mycket har jag lånat av andra, och där jag minns källan har jag angett den. Först plagierar vi, dvs vet var vi stulit tankarna. Sedan glömmer vi varifrån vi tagit dem men minns fortfarande att det inte är vårt. Till slut glömmer vi även det och tror att vi kommit på det själv, och börjar känna oss lite småoriginella sådär. Du som är väldigt känslig för ”flum” ska kanske akta dig. För mig är den viktigaste frågan: är det användbart?

 

På grund av min tvångsmässighet har jag inte kunnat göra av mig med mina alster efterhand, vilket resulterat i en kaotisk dator med tusentals filer om allt mellan himmel och jord. Jag har inte tid att i detalj gå igenom det jag lägger ut, så "tillräckligt bra" får duga som motto om det ska bli något av. Jag räknar med att det kommer att ta minst ett halvår att lägga ut det mesta, eftersom det sker på min fritid.

 

Ambitionen var att varje Powerpoint/PDF-bild bara skulle få vara med i en enda presentation, men den fick jag ge upp. Det finns för många bilder för att jag ska kunna hålla reda på dem, och somliga bilder passar dessutom in på flera områden. Omvänt kan det finnas relevant material om det du är intresserad av under flera rubriker. Allt tenderar att i någon aspekt hänga ihop med allt annat, så varje indelning i ämnesområden blir problematisk om än nödvändig. Alternativet är att ha det som jag har det hemma - en ”master-fil” med över femtiotusen bilder, och det skulle knappast göra sig som hemsida.

 

Om du skulle upptäcka något som är felaktigt, inaktuellt, dumt eller felciterat så skicka mig gärna ett mail så ska jag omgående ändra eller ta bort det.

 

Tack till mina fantastiska döttrar Veronica och Viveka för illustrationerna.

Mer om hemsidan

 

Jag kan berätta att jag gör denna hemsida i OneComs eget program WebEditor, vilket är det första programmet jag ö h t varit i närheten av att förstå mig på. Svär gör jag emellanåt, men långsamt klurar jag ändå ut grunderna (och något mer än grunder finns inte att tillgå, på gott och ont). Om någon skulle undra över den hemsnickrade looken så beror det alltså på att den är just det - hemsnickrad. Min avsikt med sidan är inte att åstadkomma något grafiskt underverk utan endast att skapa en plats där jag kan lägga ut en massa material som jag tror att en och annan kan ha glädje av. Och så slipper jag maila filer i tid och otid :) Om någon van websideskonstruktör där ute kan tänka sig att röja upp bråten mot en rimlig kostnad så skicka mig gärna ett mail.

Michael Rangne

specialist i psykiatri

mrangne@gmail.com