Livet 2.0
Om att leva på 2000-talet och må bra ändå
Om materialet på denna flik
Varje organisation har fått var sin egen underflik till den övergripande fliken "Kursmaterial", och förhoppningsvis har du nu hittat till just din utbildning nedan. Vissa dokument används i många utbildningar och har då även placerats direkt på huvudfliken "Kursmaterial", sorterade i ett par övergripande ämnesområden. Därtill har jag här samlat ett antal utbildningar, innan de blev så många att jag nödgades ävergå till separata flikar för var organisation.
Ett gemensamt drag för samtliga presentationer är att de avspeglar mina svårigheter att ta till mig hur litet man faktiskt hinner säga på ett par timmar eller ens på ett par dagar. Många presentationer innehåller över tusen bilder varav jag kanske hinner prata om ett par dussin. Jag har tröstat mig med att somliga kursdeltagare nog kan vilja ta del av ett större material inom de områden de är särskilt intresserade av. Men det finns ytterligare en anledning till det omfattande materialet - trots samma kursbeskrivning har deltagarna olika förkunskaper, behov och önskemål om vad jag ska ta upp. Det digra materialet gör det möjligt för mig att improvisera under föreläsningens gång, vilket ger en mer flexibel utbildning till priset av att både deltagarna och jag själv ibland behöver bläddra litet i materialet.
Tänk så litet man behöver läsa när man är en glad kamel! Eller är jag en dromedar (inte ens det behöver jag veta)?
Bodens kommun
Björknäs gymnasium och Brönjaskolan 19 december 2016
Jag hade fått det smickrande förtroendet att prata till alla eleverna på gymnasiet i en och en halv timme, följt av två timmar med lärarna från skolan och även från några andra skolor om jag förstått det rätt. Uppdraget låg långt ifrån mina vanliga utbildningar som brukar handla om att utbilda 20-50 högmotiverade vuxna, inte ett par hundra sexton-nittonåringar. Det visade sig också vara betydligt svårare än jag hade insett. Jätteaula, långt till lyssnarna, svårt att plocka upp någon feedback från dem. Efter en hygglig start svek plötsligt självförtroendet sista tredjedelen; jag tittade på alla bilderna jag botaniserade bland och kände intensivt att de inte dög till målgruppen varefter framställningen helt tappade fokus och driv. Social ångest live, efter att jag pratat om min någorlunda kurerade sådan vid inledningen någon timme tidigare. Efteråt kom det fram ett par helt underbara ungdomar för att trösta mig, som hälsade att det var den bästa föreläsningen de hört på skolan. Vilket verkligen är en tröst - om åtminstone några ungdomar fick med sig något de kan använda i framtiden så var inte trippen bortkastad ändå. "Min enda läsare", som Gösta Oswald skrev. Ungdomen har i alla tider ansetts varit bättre förr, men det tror jag inte alls. Aldrig har de - i snitt - varit lika kloka, insiktsfulla, empatiska och livserfarna som idag. Däremot möter de en värld vi äldre slapp konfrontera - så mycket elände, så många hot, en sådan osäkerhet. Vanmakt är det enda ord jag kan komma på för att beskriva vad jag känner inför att våra unga ska behöva möta den värld som erbjuds.
Således synnerligen lärorik föreläsning, jag lärde mig en hel massa om hur jag ska lägga upp något liknande nästa gång. Till exempel att det faktum att jag i en grupp med tjugo vuxna galant kan improvisera utifrån tusen bilder under en tvådagarskurs inte betyder att jag kan göra det vid en nittio minuters presentation för några hundra ungdomar i en gigantisk aula utan möjlighet att plocka upp vägledande återkoppling under presentationen. Att deltagarna är tio gånger fler betyder inte att fler kommer att svara på frågor - tvärtom.
Men nu vet jag hur det skulle kunna arrangeras nästa gång: En skolklass i taget, bara frivilliga elever, liten lokal, en hel dag och presentationsinslag varvade med diskussioner i mindre grupp och i storgrupp. Rubrik: "En kik om hörnet" alternativt "Vad alla borde få veta vid sexton för att bespara sig en massa onödigt elände resten av sitt liv" alternativt "Att leva ett modigt liv" alternativt "Välj ditt liv - annars gör någon annan det". Nu ska jag bara leta rätt på en testklass!
Till sist var det då lärarna, där det fick bli till att improvisera eftersom jag precis hade tappat förtroendet för mitt material. Men lärare är som tur är en luttrad yrkesgrupp, vana vid att finna sig i och hantera det allra mesta, så de styrde upp även mig förtjänstfullt. Tjugofem år som gift med en lärare har lärt mig en del om gruppen och dess arbetsvillkor.... Här nedan hittar du materialet från dagen. Du finner mer om skolan, psykisk ohälsa hos unga och föräldraskap på andra flikar.
Brönjaskolan
Jag hann passera en åtta på vägen till Björknäs gymnasium. Tjugo ursöta barn som snällt lyssnade en dryg halvtimma på mig när jag pratade om grupptryck och vikten av att inte lyssna på folk som kanske inte vill ens bästa osv. Det vanliga vuxenköret alltså. Vad ungdomarna tyckte om inslaget? Inte en susning.
Att leva ett modigt liv, presentationen
Jag hade efter mycket vånda valt detta som det övergripande temat för dagen vid Björknäs gymnasium. Här är bilderna från presentationen. Då tappade jag som sagt plötsligt helt tilltron till materialet, men när jag nu tittar igenom det igen förstår jag inte varför - där finns mycket matnyttigt att hämta.
Att leva ett modigt liv, hela materialet
Jag skrev och samlade ihop en hel massa bilder tänkbara för dagen, varav jag sedan valde ut ett mindre antal bilder till presentationen ovan. Här har du alltså hela materialet. Nedan har jag delat upp materialet i mindre avsnitt.