På ett allmänt plan kan man lätt prata om faktorer som statistiskt sett bidrar till psykisk ohälsa.När det gäller den enskilda människan är det betydligt svårare. Man kan ofta gissa men sällan veta säkert. Hur vet jag t ex att det verkligen är det tidigare trauma patienten beskriver som orsakat det aktuella tillståndet? Många har liknande trauman i bagaget utan att ha utvecklat psykisk ohälsa efteråt.

Frågor om varför vi blir sjuka är vanliga och förståeliga. Men man kan ju också vända på steken - varför skulle vi inte bli det, med tanke på allt vi får utstå på vår väg genom livet? Om man betänker allt elände som väntar runt hörnet är det snarare märkligt att vi inte alla mår jättedåligt hela tiden. Naturen har uppenbarligen försett oss med förmåga att bortse från det mesta och någorlunda hålla oss "här och nu" som det heter.

Sex gyllene regler för god psykisk hälsa

Man hör mer om varför människor blir sjuka än varför de håller sig friska, ett dilemma som Aron Antonovsky försökte ta sig an med sitt KASAM-begrepp (Känsla Av SAMmanhang, vilket inbegriper en upplevelse av begriplighet, hanterbarhet och mening). Här är sex råd med stöd i forskningen för den som vill öka chansen att hålla sig psykiskt frisk. Notera f ö att det är ungefär samma saker som håller själen frisk som brukar anbefallas när det gäller kroppen. Glädjande - ett program räcker, om man nu bara lyckas hålla sig till det...

Här ovan en ytterligare aspekt på frågan om ohälsans rötter. Vi ska ha en viss variabilitet i våra känslor för att de ska tjäna sitt syfte att reglera vårt beteende. Så t ex är depressionens uppgift att få oss att tagga ner och byta spår när det inte går så bra för oss. Ohämmad grit i alla lägen är ingalunda ett recept för ett bra liv. Men det är också så att gruppen tjänar på att folk är olika, så där har faktiskt managementgurusarna som anmodar oss att anställa folk som är helt olika oss själva en poäng. Om alla i gruppen har ADHD och bara rusar på så går det inte bra för gruppen, inte heller om alla är paranoida och misstror grannarna osv. Om någon tutar och kör, någon annan ber oss ta det litet lugnt, en tredje kollar elden en extra gång osv så blir det faktiskt bättre för hela gruppen..

Stress- och sårbarhetsmodellen och ett "bio-psyko-socialt synsätt" är de två idag förhärskande modellerna för att förklara uppkomsten av psykisk ohälsa. De kan förenklas till att "allting räknas".

Här ovan litet annan aspekt på frågan om ohälsans rötter. Barndomens upplevelser påverkar enligt de flesta hur ens personlighet utvecklas. Men detta är en komplex fråga; mycket talar för att många personlighetsdrag är tämligen genetiskt styrda och tar sig samma uttryck oavsett uppväxtmiljö, möjligen med undantag för tyngre missförhållanden. Dvs att det skulle finnas en "zon" i uppväxtbetingelserna, och håller man sig inom denna påverkas inte den i grunden medfödda personligheten särskilt mycket.

Detta är inte alls ointressant för föräldrar, för om man vet vilka egenskaper och personlighetsdrag som huvudsakligen är medfödda och opåverkbara av "uppfostran" blir man friare att ägna sig åt något mer konstruktivt än att försöka ändra på dessa drag med risk för att man skickar med barnet en signal om att barnet är "fel". Så t ex har många föräldrar slitit sitt hår i kampen för att få sitt introverta och blyga barn att bli mer extrovert och socialt då det numera är en utbredd uppfattning att dessa drag medför större lycka och framgång i livet. Misslyckas alltid, enligt min erfarenhet.

Men det finns en annan och ibland försummad aspekt på detta: även om vi inte alltid kan påverka barnets personlighetsutveckling är det naturligtvis av högsta intresse hur barnet har det, från dag till dag, under sin uppväxt. Dags att sluta "uppfostra" och istället börja ha roligt tillsammans! Nytt mått på en lyckad uppväxt - hur många skratt har vi haft tillsammans?