Egentligen handlar hela min hemsida om olika aspekter på denna fråga. Vi ägnar det mesta av vår tid åt att, medvetet eller omedvetet, försöka skapa mer lycka i våra liv. Föga förvånande forskas det numera intensivt om detta, och det kan vara av värde att känna till vad vetenskapen har att säga om vad som gör oss lyckliga, så att vi inte kastar bort våra liv på att jaga fel saker (vilket många gör).
Under just denna flik lägger jag även in litet av varje som är svårt att sortera till någon bestämd flik - jag har gett upp om att kunna placera allt "rätt". Man får rota litet ibland.
Why worry?
Hört dem förut? Samtliga kan naturligtvis ha ett berättigande, rätt förstådda och i rätt sammanhang, men felaktiga råd och föreställningar kan i olyckliga fall ställa till mycket elände. Hitler och Stalin dödade inte alla dessa miljoner människor. Det var vanliga tyska och ryska medborgare som gjorde det, under inflytande av ett par bisarra idéer som de tyvärr anammade och lät vägleda sitt handlande. Nittonhundratalet har brutalt lärt oss att vi ska vara fruktansvärt försiktiga med att tro på allt vi hör utan att först mycket noga granska påståendet och även rannsaka våra egna motiv i sammanhanget.
Redan på 300-talet före Kristus tog Epikuros avstånd från den ökande konsumtionen i Grekland. Tillräckligt med pengar för det man verkligen behöver är bra, mer pengar än så kan vara en tveksam välsignelse. För att mer pengar ska gå på plus fordras två saker:
Många har noll av två rätt här. Att halvt jobba ihjäl sig för att kunna köpa en Ferrari fungerar i normalfallet inte om det är ökad lycka man eftersträvar. Beträffande Ferraris och dyra utlandssemestrar visar f ö forskningen att man sammanlagt får mer glädje av att lägga pengarna på många små och återkommande nöjen än på en stor sak eller händelse. Bättre att gå på kvarterskrogen hundra gånger än dra till Maldiverna en gång alltså. Om nu inte det egentliga syftet med Maldiverna är att imponera på vännerna (då har man egentligen två problem att ta itu med).
Falsk dikotomi, dvs felaktig frågeställning. Ingen av frågorna fungerar särskilt bra på egen hand, vi behöver ställa oss båda frågorna och leva svaret. Den första frågan riskerar leda till ensamhet, och den andra till utmattning.
I praktiken är fråga två ett bra svar på fråga ett, men det är jag själv som måste välja vem jag vill göra vad för. Oselekterat givande riskerar att förr eller senare - trots välmenande tankar om att vi alla är en del av världsaltet osv - leda till stor besvikelse. Gammal hederlig reciprok altruism är fina grejer! Ge först och ge brett, var uppmärksam på resultatet och odla medvetet de relationer där du får något tillbaka.
En gång i tiden var svaret på frågan om vad som ger ett lyckligt liv relativt okomplicerat, om än inte alltid så lätt att åstadkomma eftersom fattigdom och sjukdom var så utbrett. Nyckelordet har alltid varit tillräckligt - tillräckligt med pengar, mat, hälsa och relationer. Antikens filosofer kompletterade med goda tankevanor, Goleman fick in EQ i ekvationen och numera är det fullt pådrag på behovssidan. Men man skönjer nu en renässans för det enkla och vanliga. Det finns en del forskning som talar för att vissa folkstammar, som lever mer i enlighet med vad vi evolutionärt är anpassade till, saknar en av våra stora folksjukdomar, nämligen depression. Ofrivillig ensamhet står för det kanske största lidandet, både direkt och indirekt, och är inget som vårt "utvecklade" samhälle verkar kunna råda bot på.
De sju dödssynderna. Man visste redan inom katolicismen en del om vad som inte fungerar om man vill få ett lyckligt liv.
Slow dance
Have you ever watched kids
On a merry-go-round?
Or listened to the rain
slapping on the ground?
Ever followed a butterfly's erratic flight?
Or gazed at the sun into the fading night?
You better slow down.
Don't dance so fast.
Time is short.
The music won't last.
Do you run through each day
On the fly?
When you ask "How are you?"
Do you hear the reply?
When the day is done
Do you lie in your bed
With the next hundred chores
Running through your head?
You'd better slow down
Don't dance so fast.
Time is short.
The music won't last.
Ever told your child,
We'll do it tomorrow?
And in your haste,
Not see his sorrow?
Ever lost touch,
Let a good friendship die
Cause you never had time
To call and say “Hi”?
You'd better slow down.
Don't dance so fast.
Time is short.
The music won't last. .
When you run so fast to get somewhere
You miss half the fun of getting there.
When you worry and hurry through your day,
It is like an unopened gift...
Thrown away.
Life is not a race.
Do take it slower
Hear the music
Before the song is over.
specialist i psykiatri
mrangne@gmail.com