Livet 2.0
Om att leva på 2000-talet och må bra ändå
Att leda mig själv
Att jag förmår leda mig själv är en förutsättning för att jag ska nå mina mål och komma åt de största gåvorna som livet har att ge. Det är också en förutsättning för att kunna leda andra. Självdisciplin, energi och målmedvetenhet skiljer agnarna från vetet. Att filosofera kan vara en bra början, men det är beslut som följs upp i handling som förändrar mitt liv och världen. Jag kan hjälpa andra utvecklas genom att fokusera på just denna aspekt. "Har du fattat något beslut ännu? Vad, hur, när och varför?" Frågan om varför är central, eftersom min motivation till förändring är beroende av att jag ser en god anledning. "Den som har ett varför för sitt liv överlever varje hur" skrev Nietzsche, som brottades med frågan om vad som skulle vägleda våra val när Gud inte längre kunde tala om för oss vad som var rätt och fel.
Motivation och viljestyrka är alltså nödvändigt för att jag ska kunna leda mig själv. Därtill behöver jag korrekta och nyanserade kartor över världen för att inte riskera att styra vilse och göra fel saker, eller göra rätt saker på fel sätt. Jag måste inse att alla mina kartor är provisoriska, och ständigt låta revidera och förfina dem i takt med att nya data tillkommer. "Face the brutal facts", som dr Phil säger.
Det finns naturligtvis fler aspekter än dessa på konsten att leda sig själv. Jag har försökt sortera dem till de sex flikar som följer denna, men det visar sig vara nästintill ogörligt p g a omfattande överlappning så jag vädjar om överseende med en och annan upprepning. Churchill ska ha sagt att "Jag har inte haft tid att skriva kortare", och jag förstår precis vad han menar. Den som skrivit bäst om personligt ledarskap av de jag känner till är Stephen R. Covey, som därför fått en egen flik med ett flertal omfattande bildsamlingar från föreläsningar jag hållit om hans tankevärld.
På den flik du just nu tar del av har jag samlat en del bitvis rätt personliga tankar och privata förbättringsförsök. Inte för att vad just jag haft för mig är intressant för någon annan än mig själv, utan för att andra kanske kan vilja pröva ett och annat av det jag själv tänkt och testat. Livet - en experimentverkstad!
Artikel om "grit"
Denna artikel skrev jag för Skola och Samhälle för ett par år sedan. Jag hade reagerat på det här och var reservationslösa hyllandet av "grit" (varför inte "tåga" på svenska?) som universallösning. För det första är det långt ifrån självklart vad som är höna och ägg här. Hur vet vi att det är grit som leder till framgång och inte tvärtom - människor som det går bra för får blodad tand och kör på? Det andra, och viktigare, problemet gäller när vi ska framhärda och när det faktiskt är vettigare att lägga ner. Vi har fått våra känslor av en anledning. De ger oss signaler om hur det faktiskt går för oss just nu, i syfte att vi ska göra mer av det som går bra och mindre av det som går dåligt. Så t ex är den depressiva sinnesstämningens funktion att den får oss att minska eller helt upphöra med meningslösa eller destruktiva aktiviteter för att vi istället ska ägna vår energi åt något mer meningsfullt. Depressionen motverkar kort sagt aktivitet. Nedstämdhet, orkeslöshet, meningslöshet, uppgivenhet, taskigt självförtroende, livsleda, kognitiv oförmåga... allt tjänar syftet att motverka fortsatt aktivitet. Det maniska tillståndet verkar i motsatt riktning - just nu verkar det gå jättebra för mig, så nu tutar jag och kör! Ökad ork, ökat självförtroende, minskat sömnbehov... bara att ge järnet!
Så när det gäller "grit" måste man rimligen ställa sig frågan om det är så klokt att propagera för att människor ska fortsätta ge järnet oavsett hur det känns och hur det går. Om jag nu hyllar grit som en god egenskap måste jag likväl ta ställning till hur jag kan veta när det trots allt är bättre att ge upp. Och om det talar man vad jag kunnat se inte om i gritkretsar. Men världen är nedlusad med människor som slösar bort sin tid på uppenbart meningslösa projekt (denna hemsida är ett klart gränsfall i sammanhanget). Och det må vara hänt om man har nöje av det, och då torde man klara sig utan grit och klara sig med lustkänslorna man har, men varför framhärda om det varken ger mening eller glädje?
Så möjligen är frågan om hur jag vet när det är dags att lägga ner och byta spår minst lika angelägen som frågan om hur man får sina lata elever att kämpa bättre. Ledtråd beträffande sista frågan: Hjälp dem att se meningen med det de gör, att sätta det i ett större perspektiv, och se till att de kan ha roligt under tiden. Glädje och mening, samtidigt, är svaret på många motivationsrelaterade beteendebrister.
Möjligen var det så att redaktören i den artikel som jag länkar till ovan strök ner min redan av mig själv nedstrukna artikel som du finner här. Den längre versionen finns här.
Två tankar för ett rikare liv
Lev med distans, perspektiv och humor. Många gånger kan jag lika gärna skratta som gråta. Lätta upp, ta inte allt så allvarligt, försök se det lustiga, sätt det i ett större perspektiv. Litet godmodig stoicism skadar inte vid förtretligheter och motgångar. Knäppgökar och slackers kommer det alltid att finnas, men ge dem inte makt över ditt inre. Ett gott humör är resultatet av ett beslut, det är något man väljer och vidmakthåller genom att se det som sker i rätt perspektiv. Uppfatta det som är bra, se saker och ting från den ljusa sidan, fokusera på allt du har att vara tacksam för. Som efter ett par glas vin, men utan vinet!
Ta vara på alla möten och relationer. Varje möte innebär en möjlighet till glädje, mening och utveckling – missa den inte. Se till att få ut något för egen del av dina relationer, det är de som gör livet meningsfullt. Och se till att samtidigt själv ge något av värde till de du möter. Ge för att få - den djupaste sanningen om livet, förvånansvärt obekant för många.
Det är som alla vet inte så lätt att få fason på sig själv. Oddsen att man lyckas ändra på något är jättedåliga. Här ett exempel på vad jag ungefärligen brukar få med mig från besöket hos tandhygienisten, och det framgår hur det brukar gå... Uprepning sägs vara nyckeln till all inlärning, men det beror allt på vad det är som ska läras in - om det är tillräckligt tråkigt hjälper ingenting.
Vilket för tankarna till en liknande vanföreställning om att barn gör som vi gör, inte som vi säger. Om det vore så väl! Men de imiterar bara våra dåliga exempel och hoppar smidigt över de goda. Vem har lyckats få sina barn att äta broccoli genom att själv äta det? Godis fungerar däremot varje gång, om man alls hinner först.
Våra mentala vanor är naturligtvis mycket viktigare än tandhygienen men i likhet med denna nästan hopplösa att göra något åt när de väl satt sig. Det finns en miljon självhjälpsböcker som propagerar för tiotusen vanor man anmodas tillägna sig och praktisera för att få ett drägligt liv. Faller på sin egen orimlighet, eftersom det då inte skulle bli någon tid över för själva levandet av detta liv. K.I.S.S (Keep it simple stupid, har glömt vem som sa detta). Jag har därför försökt reducera det absurda överutbudet till bara två rekommendationer för att det ska bli hanterbart, se rutan här till vänster. Jag håller med om att det kan te sig en smula sparsmakat, men ordspråket "hellre en fågel i handen än tio i skogen" har mycket för sig. Banalt? Absolut! Men vill du därmed hävda att de inte skulle ha potential att göra skillnad för den som ännu inte tillägnat sig dem? Och för dig som redan behärskar detta: du kan skippa min hemsida och istället fortsätt njuta av livet. Ring en kompis och fira din lyckosamma position med litet god mat och ett glas vin!
Vanorna funkar faktiskt skapligt även för mig själv - notorisk problemindivid - när jag bara lyckas komma ihåg dem. Det är ju det som är problemet; att autopiloten snabbt återtar kommandot och kör över alla nymodigheter. Det är kanske inte så dumt att begränsa sina förbättringsprojekt till en sak i taget och sätta upp en lapp i taget på badrumsskåpet för daglig påminnelse.
Där brukar folk dock mest sätta upp lappar med "positiva affirmationer" om att de är underbara precis som de är etc. Naturligtvis tilltalande läsning, men om jag nu inte är så himla underbar som jag försöker intala mig uppstår lätt en del bekymmer i kölvattnet av detta systematiserade självbedrägeri. Ingen annan läser ju våra lappar, så de fortsätter i allmänhet att uppfatta oss ungefär som de brukar. Och eftersom få av oss är helt oberoende av vad andra tycker om oss för vårt välmående gör vi klokt i att inte lyssna till det idag frekvent förfäktade rådet att inte bry oss om vad andra tycker om oss. Det är inte ett recept för lycka och framgång i livet att ge f-n i vad andra tycker om oss.
Här har vi en med klart bättre koll än majoriteten. Otvivelaktigt en bra väg till ett rikare, roligare och mer meningsfullt liv. Helt okomplicerat är det dock inte, eftersom vi bara kan göra en sak i taget. Bakom många "stora" män står ofta inte bara en förvånad hustru utan även en försummad barnaskara. Att vara "all in" inom ett område har en olycklig tendens att medföra att man är "all out" inom alla andra livsdomäner.
Hur det var i just Shaws fall vet jag inte. Men jag tillåter mig att gissa att han inte slutade med aktivitetsersättning p g a utmattningssyndrom. Glädje och mening med kampen gör skillnaden. Sök mening, inte lycka. Det är en befrielse att stuva om bland prioriteringarna och sluta jaga lycka i tid och otur. "Jag vill känna mig meningsfull", som Lotta Lundberg skriver. Lyckan är en bångstyrig gäst som kommer och går som den vill, så låt den ha sin gång och ägna dig åt det du kan påverka istället. Och leva med mening kan du alltid göra, eftersom det alltid finns människor omkring dig som behöver något. Identifiera och tillgodose andra människors behov så får du själv ett rikt och meningsfullt liv. Ett meningslöst liv är därför en omöjlighet och upplevelsen kan ses som ett uttryck för bristande förståelse av existensens djupaste villkor. Go tell your teenager!
Arbetsblad för utskrift, om att leda sig själv och andra och ta ansvar för sig själv och sitt liv
Ett enda arbetsblad, rätt använt, har potential att förändra en människas liv till det bättre. Men vi passar oss vanligen noga, det känns alltid bekvämast att fortsätta ha det som vi alltid haft det även om det är illa. Vi är uppenbart felkonstruerade. Fler prima arbetsblad finner du här, här och här.
Christer Olsson om liv och ledarskap
En av de saker som gör att jag finner psykiatri så intressant är dess steglösa kopplingar till den vanliga psykologin och mitt eget liv. Tänk så litet som hade behövts för att jag själv skulle ha kunnat hamna där våra hårdast drabbade patienter befinner sig. En risig gen, en smula otur, ett taskigt beslut i ungdomen... Den mest värdefulla tanke jag känner för att öka empatin med mina patienter: Det kunde lika gärna ha varit jag. Som det engelska uttrycket lyder: "There but for the grace of God, go I".
En som har mycket att säga om livets skörhet och vad vi kan göra är Christer Olsson från Öckerö (han har även en namne som har skrivit en utmärkt bok om när han drabbades av en svår depression). Hans bok Vart är du på väg, och vill du dit? är lysande läsning för alla oss som behöver en smula påfyllning då och och då för att hålla oss på rätt kurs, leva rätt liv, ägna oss åt det som är meningsfullt och vårda väl våra viktigaste medmänniskor. Jag fann just en samling bilder jag gjorde för tio år sedan med utgångspunk i hans bok, som vanligt med ett och annat eget tillägg så ansvaret för materialet och alla eventuella dumheter är mitt och inte Christers. Hur som helst, du som redan avverkat gårdagens alster till lördagsfrukosten har här nytt material till söndagskaffet:). Att bara läsa om Corona mår man inte bättre av!
På tal om Georg Bernard Shaw ligger han väl i linje med Maslows välkända behovshierarki. Många har missförstått Maslows översta steg, "självförverkligande", som ibland lett till en självupptagenhet som inte var vad Maslow avsåg. Maslow blev mot slutet av sitt liv mer medveten om problemet och kompletterade då med "transcendence". Med detta menade han att personen går utanför sig själv och sina personliga behov och använder sina förmågor för andras bästa. Riktigt självförverkligande handlar om att personen blir tagen i anspråk helt och fullt, får använda allt hen kan, har och är, för ett högre syfte, för något större än hen själv. Det finns alltså en inbyggd altruistisk komponent inbyggd i konceptet.
Numera har pyramiden i vissa skämtversioner kompletterats med en ny bas allra längst ner - fungerande WiFi:-)
Alla de större religionerna och de allra flesta något så när vettiga filosofer och psykologer kommer fram till samma sak - ett gott, värdefullt och meningsfullt liv kan bara uppnås genom att man söker ett högre syfte med sitt liv än sig själv. Det gör jag genom att flytta fokus från mig själv till andra och leta vägar att göra det som är meningsfullt för dessa. Som Viktor Frankl påpekade i sin mest kända bok "Man´s search for meaning", är han tydlig med att jag inte kommer att finna denna mening genom att fokusera på mig själv. Lyckan kommer till oss bakvägen, "genom köksdörren", när vi ger andra vad de behöver. Och många upplever en stor känsla av befrielse när de lyckas skifta fokus från sig själva till andra och därmed får ägna sig åt något mycket mer givande och intressant än sig själva. För så är det ju - man kan lätt komma att känna sig redigt fed-up med sig själv om det är vad man ägnar sin energi åt.
Så om du har en skara barn hemma som äter upp all din fritid och litet till - är du säker på att det verkligen är en förbannelse och inte en välsignelse, om än en smula förklädd? Och hur känns det för dem när du gnäller på att du inte hinner ha ett eget liv på grund av dem (förvånansvärt vanligt beteende enligt min erfarenhet)? Vill du göra dina barn en stor tjänst både nu och för framtiden? Berätta inlevelsefullt för dem hur glad du är att de finns och vilken skillnad de gör för dig. "Mitt liv är så mycket bättre på alla dessa sätt nu när jag har er:..." Det är så man hjälper bygga deras självkänsla. Självkänslan växer när vi upplever att vi berikar andras liv, särskilt de som är viktigast för oss.
Detta är ju jätteklokt - bara att sätta igång!
Minikurs, ett gott liv: vad får mig att må bra?
Här en helt gratis lathund för dig som inte har tid eller råd med sega böcker och dyra kurser. Det är egentligen en repetitionskurs, för barn gör spontant just så här var dag. Sedan avvecklar de med vår hjälp gradvis denna kloka vana.
1. Tag ett papper, dela in det i fyra kolumner.
- Saker jag mår bra av.
- Saker jag inte mår så bra av.
- Människor jag mår bra av att vara med.
- Människor som jag inte mår bra av att vara med.
2. Skriv ner det du kommer på i varje kolumn. Gå hem och prata med din livskamrat. Diskutera vad ni kan och vill göra med det ni kommer fram till. All förändring är lättare att åstadkomma om man kämpar tillsammans. Gör en konkret plan - vad, när, hur och varför (utan ett riktigt bra varför kommer det inte att bli något av föresatserna).
3. Gör det!
Tvivlar du på värdet av att göra detta, eftersom förslaget verkar så simpelt? Vilket tror du, handen på hjärtat, skulle göra störst skillnad i ditt liv?
- En kurs till?
- En bok till?
- Ännu en föreläsning av någon guru i ropet? Förvisso inspirerande och en kick för stunden, men gör det någon skillnad, efteråt?
- Denna lilla övning, eller någon annan, bara du gör den?
Men uppgiften är hypotetisk, för om du är som nästan alla människor jag känner så blir det inte av. Vi har inte tid, ork och drivkraft att börja göra ens de saker som vi skulle må väl av.
Bra saker Dåliga saker Bra människor Dåliga människor
Roller och mål
Ett exempel på hur man kan gå från övergripande livsmål till schema för veckan. Jag har lagt länkar till många av bilderna på denna flik för attden som vill det ska kunna skriva ut dem.
Att leva medvetet
Ett A4-blad med tankar för praktiskt bruk.
I sammanfattning:
- Se klart
- Se det goda som sker
- Lev modigt
- Välj vem du vill vara med andra
- Upplev ditt liv
- Ta hand om dig
Att leva med ett öga mot dessa enkla råd skulle säkerligen ge många av oss en bättre livsupplevelse.
Vad saken gäller: Att välja vem man vill vara i världen, bestämma sig för vad det innebär i praktiken, räkna ut hur man tar sig dit och sätta igång.
Några råd till mig själv
Förefaller vara en tidigare version av alstret ovan. Mängden likartade skrifter på temat råd från mig till mig antyder vissa bekymmer med självdisciplinen genom åren. Finns med kolumn för regelbunden egenutvärdering här.
Det personliga ansvaret
Bara två bilder, men viktiga. Så viktiga att de även får vara med i högerkolumnen här. Tar man budskapet på allvar har man redan kommit långt.
Varför ska vi bry oss om varandra?
Tänkvärd valfilm av Roy Andersson 1985.
En femtiosexårings förhandlingar med sig själv
Ett av mina många och ganska självutlämnande försök att få fason på mig själv och mina vanor, f f a mina tankevanor. Alla dylika skriverier tenderar att ha kort livslängd, vanligen ifrågasätter jag allvarligt rubbet när jag läser det en månad senare. Dörtill ofta avsevärd töntfaktor förknippad med alster av denna typ. Samtidigt har jag nog ändå fått med en del användbara tankar, så den som läser i syfte att få med sig något användbart för egen del, snarare än för att betygssätta skriften, kan nog ha viss behållning av läsningen. Så den får trots allt vara kvar här i väntan på nästa revidering.
Veckoschema för prioritering
Praktisk modifiering av Coveys fyrfältare. Jag har använt den i många år för att styra upp den kommande veckan. Sorterar upp roller och mål för den närmaste veckan i enlighet med bilderna här till höger. Varför inte testa på söndag kväll?
Veckoschema för prioritering, utförligare
Schemat ovan till höger har sina brister. "Familjen" föredrar säkert att vara individer, så jag gjorde en ny version där var och en fick en egen ruta. Rubriken ovan länkar till en svart-vit version som kan skrivas ut och fyllas i.
Denna länk går till motsvarande schema i färg, närmare bestämt schemat du ser här till höger.
Höstvanor
Samma sak varje höst. Sommaren har passerat, nu gäller det att ta tag i allt igen. Nya tag alltså, än en gång! För det är ju så det är - vi försöker, lyckas litet, glömmer bort våra föresatser, faller, påminner oss om våra beslut, reser oss igen, bestämmer oss, tar nya tag osv. Kampen är inte över förrän man är död.
Jag har genom åren producerat massor av uppryckningsförsök för eget bruk, av typen till höger. De kommer så gott som alltid av sig med tiden. Men vanligen hinner de göra viss nytta dessförinnan, så jag gör glatt nya allt eftersom.
Formulär för utvärdering av valda vanor
Här har jag listat ett antal vanor som kan förväntas leda till ett bättre liv (om man använder sig av dem) samt infört kolumner där man kan utvärdera hur man har lyckats dag för dag. Som redan Benjamin Franklin noterade ska man nog vara försiktig och inte ta sig an för många (dåliga) vanor på en och samma gång. Men principen - att följa upp hur man faktiskt lyckas med sina föresatser - är sund.
Detta formulär är tämligen omfattande, men man behöver inte ta sig an allt. Tvärtom - det kan räcka att förändra en dålig vana för att permanent förbättra sitt liv. För dig som inte är fullt så hard-core finns en kortare variant att tillgår via länken nedan.
Formulär för utvärdering av valda vanor, kortare variant
Mer kortfattad och fokuserad än den ovan. Det är faktiskt rätt kul att brotta ner dåliga vanor, om man bara lyckas åtminstone någon gång då och då. Vilket man gör, om man attackerar på rätt sätt.
Goda levnadsvanor
Egen lathund med fokus på kostvanor. Det finns ett antal födoämnen jag av olika skäl inte tål särskilt väl, men likväl inte helt förmår låta bli. Jag har märkligt svårt att sluta med mat jag tycker om. Inte bara sådan som är ohälsosam på lång sikt, utan även mat som ger akuta problem som magont (lök, vitlök, kål och liknande) eller försämrad sömn och därmed försämrad livskvalitet (kaffe, te, choklad). Människans karaktär är sannerligen inte mycket att hänga i granen, åtminstone inte min.
Här grep ett omtänksamt barn in med en lapp på kylskåpet för att hjälpa mig ta kontroll över mina dåliga kvällsvanor.
Det ligger mycken klokskap i att involvera våra närmaste i alla förändringar av vanor och livvstil. Att ändra något på egen hand, utan andras stöd, är nästintill omöjligt.
Så tillkännage vad du vill ändra på och be om allas maximala stöd i processen. Då gör man dessutom något meningsfullt tillsammans.
Men vår energi är begränsad, så välj få men värdefulla projekt, högst ett eller två i taget.
Denna sammanställning gjorde jag i samband med ett märkligt sammanträffande i mitt liv för många år sedan. Jag hade precis läst en bok om ”speed-reading” (vem vill inte kunna läsa fortare?) och konstaterat att den tyvärr var ovederhäftig. Någon dag senare passerar jag Psykologiska institutionen vid Stockholms Universitet, där jag ser en affisch om en föreläsning i läsning och studieteknik. Föreläsningen ska just börja, så jag går in och lyssnar. Föreläsaren, en professor Åke W. Edfelt, ger en lysande presentation, där det blir uppenbart att det är en dålig idé att försöka läsa fortare, åtminstone om man vill komma ihåg något av det man läser. Efteråt läser jag en lika lysande bok av honom, Om lusten att läsa och konsten att förstå. Därefter skrev jag denna guide, som vanligt främst för att själv tillägna mig tankarna och förhoppningsvis hyfsa mina läsvanor.