"Knivhot"
Två former av akut svår påfrestning är förlust av något värdefullt - relationer, dödsfall, ägodelar, självaktning - och traumatiska upplevelser där man själv utsätts för hot till liv eller integritet, eller ser andra människor i blodiga och livshotande situationer. Förluster ger sorg och ibland depression, livshot kan resultera i posttraumatiska stressreaktioner. Ofta handlar det i praktiken om blandformer av såväl utlösande händelse som reaktion.
Här nedan länkar jag till några av mina tidigare presentationer med bildmaterial i successivt ökande omfattning. Dessutom lägger jag ut en del bilder direkt på sidan. Den övre sektionen handlar om hur man kan förstå de olika formerna av kris, och den nedre har fokus på hur du kan hjälpa och stötta den drabbade. Väldigt bra kunskap att ha med sig om man arbetar med människor, eftersom varenda en av oss regelbundet möter medmänniskor i kris och förr eller senare också själv hamnar i kris. Livet är en vandring från kris till kris, med en och annan glänta däremellan.
Den drabbade ställer sig alltid samma fråga: Varför just jag? Och det enda rimliga svaret är: Varför inte just du? Varför har du inte innan detta hände var dag ställt dig frågan varför just du slapp undan detta elände som bevisligen drabbade så många andra denna dag? Ologisk är vår hjärna.
"Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga?
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på böljorna gunga?"
Evert Taube, Så länge skutan kan gå
Det mest naturvidriga jag kan föreställa mig - ett barn som dör före sina föräldrar.
Den största trösten: den egna flocken. Men somliga har knappt någon, eller har just förlorat den. Livet är ibland outhärdligt jävligt. Man vill ha ett recept för hur man kan hjälpa, men när det är som värst finns det knappt något.
Att förstå en kris och hur den kan utvecklas
Att hjälpa vid kris - det allmänna
Att hjälpa vid kris - påbyggnaden
specialist i psykiatri
mrangne@gmail.com